SJuk sjuk sjuk!!!

Här har vi sjukstuga igen. Det verkar som om det är nya bacciler här i NY som vi inte är det minsta imun mot. Hela våren, sommaren och hösten har det gått bra men nu sedan det blivit kallare har förkylningarna avlöst varandra. Den här gången har jag varit riktigt dålig med bihålsinflammation och feber. I fredags natt när jag låg i hög feber passade Elliot på att bli magsjuk och kräktes ner hela sängen. Paul var inne på Manhattan och hade trevligt på favoritbistron Balthazar där jag också skulle varit om jag inte var sjuk. Lite vinterkräksjuka ovanpå förkylningen blir perfekt tänkte jag och började torka kräks. Då går jag kanske ner några kilo lagom till Jul :)

Vi missade såklart en massa roligt i helgen pga våra sjukdommar . Mest synd var det om Elliot som inte kunde gå på Master Cosmos(Tai Kwando) julparty. Som tur var kommer det nytt skoj! På torsdag ska jag på Shobas födelseparty och på lördag är det drinksparty hos Thomsons så nu får det vara nog på eländet...

Bilder Washington

Första dagen gjorde vi Air and Space museum vilket var jättestor. Jag tror de hade varenda flygmasking där som någonsin funnits. De hade också en häftig rymd utställning. Vi tänkte på morbror Patrik som nog skulle behöva minst 2 dagar för att gå runt och dregla.

Andra dagen hann vi med att se vita huset, kongressen, 2 museer och botaniska trädgården . Det var det bästa med Washington att allt var så centrerat så man hann se så otroligt mycket på en dag. På kvällen åkte vi in till den gamla stadsdelen Georgtown som vi gillar starkt. Supermysigt!

Tredje dagen gjorde vi Arlington begravningsplats vilket var en stark upplevelse. Vita gravar överallt, i alla väderstreck och så Kennedy gravarna.

Thanksgiving

Ja som ni märker händer det inte så mycket på bloggen just nu. Det beror INTE på att det händer för lite i vårt liv tvärtom, här är det fullt upp som vanligt. Och vi har haft så himla mycket trevligt på sista tiden så jag vet inte vart jag ska börja?

Vi börjar med Thanksgiving vilket är ytterliggare en helg att fira här i USA. Jänkarna är verkligen fantastiska med sina hollidays. Thanksgiving har vi förstått är en väldigt starkt tradition. I stort sett handlar det om att man äter Kalkonmiddag med nära och kära och är tacksam för allt man har. Helgen inleddes med en konsert i Elliots skola. Barnen sjöng alla möjliga Thanksgiving sånger om allt de är tacksamma för. De var uppklädda i den obligatoriska "concert attire" vilket är svarta byxor och vit skjorta för pojkarna. Flickorna har svart klänning eller kjol med vit blus. Vet inte om det är kläderna som gör det men de sjunger som änglar.

På torsdagen, vilket var "the big day" åt vi kalkon hemma hos vår snälla grannar Kim och James tillsammans med ytterliggare en familj. Det var precis så där mysigt och gott som man ser på alla Amerikanska filmer. På fredagen gick vi upp tidigt och körde till Washington där vi stannade över helgen.
Washington överträffade mina förväntningar totalt. Dels finns det så himla mycket att göra, dels är det fantastiskt lätt att ta sig fram i den staden. En akademisk stad med flera högt rankade universitet, massor av institut och myndigheter. En snygg stad, trevliga affärer och restauranger. För mig påminnde staden om både London och Amsterdam

Solen skiner på oss!!!

November och solen den bara skiner!!
För oss svenskar är det svårt att förstå att det snart är December eftersom solen den bara fortsätter att skina från en blå himmel. Det ger verkligen en helt annan livskvalitet. Vi har dessutom varit duktiga på att ta tillvara det fina vädret och passat på att vara ute mycket. Ja det blir ju mest på helgerna eftersom veckorna är fulla med läxor och träning för barnen.

Senaste veckorna har vi hunnit med Elliots säsongsavslutning i fotboll. De har kört världscup under hela hösten och Elliot som spelat för Brasilien tog såklart hem guldet. Jag tror alla länder varit representerade men i slutfinalen stod det mellan Argentina och Brasilien som hade tagit flest poäng under cupen. Behöver jag säga att det var en stolt Elliot som promenerade hem bärande på guld priset...

Vi tog en tur upp till Bear Mountain som ligger up state NY. Det tar bara 40 min dit men man kommer ut i skogen och upp på ganska stora kullar. Det var helt fantastiskt att stå högst upp på berget och se det vidsträckta landskapet och längst bort i horisonten såg man faktiskt konturerna av Manhattans skyskrapor.

Denna helg åkte vi in till Manhattan för att se julskyltningen på Macys och för att se Cirque du Soleis föreställning Wintuk på Madison Square Garden. Fan vad bra dom är och vad coolt det är att ha varit där!! Vi åt hamburgare på "Five Guys" som har stans bästa burgare så barnen var väldigt nöjda. I helgen var vi på en jättefin bondgård och tittade på roliga, busiga grisar och förundrades över de lustiga kalkonerna som vi ju snart ska äta upp???

Just det, det är Thanks Giving på torsdag och vi ska äta en traditionell kalkon middag tillsammans med våra grannar. Vi har knytkalas och så klart åtog jag mig att laga kalkonen! Nej då jag känner ingen press alls!!!

Halloween

Oj vad kul det var att fira Halloween på Amerikanskt vis. I över en månad har stämning och förväntningar trappats upp, hem, trädgårdar, skolor, affärer ja alla har de dekorerat och dekorerat den ena värre än den andra.

Och när sen sista helgen i Oktober äntligen infann sig var det som ett klimax av ståhej. Hela helgen var det jippo för både stora och små. På fredagen var jag och Paul bjudna på vuxen fest på golfklubben. Vi var ett sällskap på 6 par som gick dit tillsammans och jag måste säga att det var länge sen jag hade så kul. Slottet var pimpat som ett spökslott och alla både gäster och personalen hade tagit dresskoden på allvar. DJ:n var helt fantastisk och ledde tävlingar och all- dans så att alla verkligen gav järnet. Det var som att färdas i en tidsmaskin och hamna mitt på golvet i filmen "Saturday night fever". I över 4 timmar dansade jag i högklackat och Paul i sin Jack Sparrow outfit. Roligast var killen som var utklädd till Richard Simons och som fick en nunna, en rabbai och en munk att släppa loss. Säga vad man vill om Jänkare men party är de riktigt bra på!!!

På Söndagen var det så den riktiga Halloween dagen. I vårt område hade man ordnat med ett gemensamt "block party"Alla gick man ur hus och samlades högst upp på gatan. Först var det pizza och annat smått och gott sen gick alla i en parad runt området i sina fina kläder. Sist men inte minst var det så dags att gå och "trick & treat". Det var nog det mest fantastiska på hela helgen att få uppleva hur fint alla hade gjort för barnen när de gick runt med sina korgar och kassar för att samla godis. Den ena trädgården var finare än den andra. Otippat roligast var ändå att gå hem till Rektorn(som bor i vårt område) hennes trädgård var som spökhuset på gröna lund med massor av rök och spökliga ljud. På baksidan hade hon inrett sitt lilla skjul till ett riktigt läskigt spökhus där barnen fick gå och hämta godis om de tordes...

På måndagen var det sen insamling av godis till alla stackars soldater som befinner sig där ute i Afghanistan eller Irak. På så sätt blev vi i alla fall av med lite av de kilovis av godis som barnen samlat i hop. Tankläkaren kommer nog tjäna sig en bra hacka på familjen Collins när allt godis är uppätet.

Pumpkin picking!!

Oj vad skoj vi hade när vi åkte upp till Bershire för att vara med om den stora skördehelgen. Det var våra kära vänner, familjen Bradley som hade planerat hela dagen och det gick i en himla fart. Vi hann med allt som de brukar göra på en helg på EN dag. Full rulle blev det... Vi åkte hemifrån kl 8.30 och kom fram vid kl 11.00 lagom till första hölasset som tog oss ut till äppelodlingarna där vi plockade äpplen, klättrade i träden och ojjade oss över den fantastiska utsikten. Tillbaka på gården blev det äppelciderprovning tillsammans med nybakade kanelmunkar. Sen var det in i bilen för att åka till Jiminy Peak som eg är en skidanläggning där de hade utförsäljning av skidor. Både jag och Paul gjorde såklart värsta fynden och har nu nya skidor,pjäxor, ja rubbet. Innan vi åkte vidare måste ju alla såklart åka "the mountain coaster". Än var dagen inte slut vi skulle ju plocka pumpor och majs också. Sen måste vi ju klappa alla bondgårdens djur också. Ja det blev en helt underbar lång och händelserik dag.

Underbar höst!

Det är höst i New York och jag kan bara konstatera att det är helt underbart, min absoluta favorit säsong. Solen skiner från en klarblå himmel naturen är färgad i gula, oranga och röda toner och luften är klar och frisk. Temperatur ligger runt 15-20 grader och luften är klar och frisk. Jag som alltid älskat hösten njuter i fulla drag.

Familjen Tingvall har varit på besök och vi har haft det jättetrevligt. Det har såklart blivit mycket shopping, extra mycket denna gång eftersom de kom med tomma väskor och bara ett ombyte kläder. Det var riktigt roligt att följa deras shopping hysteri. Killarna var också helt tagna av Manhattan och alla skyskrapers och de gillade särskilt mycket att åka skateboard i Central Park.

För oss i familjen Collins blev det lite av en ögonöppnare. Vi tycker ju att det är rätt jobbigt att åka in till city speciellt barnen som inte alls är särskilt imponerade. Besöket fick oss att inse att vi redan har blivit alldeles för hemma blinda och lever ett ganska inrutat Svensson liv här ute i förorten. Det går ju faktiskt inte för sig att bara slösa med tiden på det här viset. Vi måste bli mer upplevelse fokuserade och ta till vara på allt denna häftiga stad har att erbjuda...

Hej och hå vad det går...

Här sitter vi en lördag eftermiddag jag och min Oscar. Han sliter med läxor och jag sitter brevid mest som ett moraliskt stöd, för han klarar sig alldeles utmärkt själv. Inte behövs det mycket övertalning för att få honom att avbryta datorspelandet för att komma och göra läxorna heller. Jag tror faktiskt att för första gången i hans liv är det lite, lite kul att studera. Även om jag anser att Rye Middle School är värsta koncentrations lägret så får jag erkänna att de måste göra någon ting rätt som lyckas få min son intresserad av att anstränga sig och lära sig nya saker. Det handlar om att skolan faktiskt anpassar uppgifterna helt utifrån Oscars nivå. Det är inte så att alla gör exakt samma uppgifter utan det finns en mängd nivåer för olika elever. På så sätt blir skolan mer individanpassad. Oscar ser också att det inte finns något annat val än att kämpa på och göra sitt allra bästa. Alla andra gör ju det och ALLT följs upp!

Själv har jag haft fullt upp den senaste månaden med att ta hand om besökare. Först var det svärföräldrar som var här i 2 veckor och nu har vi kompisarna Tingvall här i 10 dagar.
Det är verkligen jättekul att så många vill komma och hälsa på men samtidigt är det en ganska stor ansträngning på vårt familje/vardagsliv att hela tiden ha folk som kommer och bor med oss. Och det är ju just det att allt blir så himla trevligt, man åker runt, turistar, shoppar och myser men hinner liksom inte med vardagen som ALLTID kommer ifatt en ändå...

Från och med nu stänger vi pensionat Collins för en tid framåt och när vi öppnar igen kan man bara boka in sig kortare perioder. För det pågår nämligen djupgående renoveringsarbete bakom fasaden...

Hur gör man?

Hur gör man för att få tiden att räcka till allt det man vill göra? Jag menar vad är det för fel på mig som STÄNDIGT lider av tidsbrist och ALDRIG hinner allt som jag tänkt mig? Jo jag fattar att jag är en hopplös tidsoptimist som har alldeles för höga mål och krav som dessutom är helt usel på att planera och organisera tillvaron men ändå, JAG JOBBAR JU INTE!!

Hur gör man för att bli mer planerad och organiserad som människa? Hur gör man för att få ut maximalt av sin tid? Alltså om jag bara visste!!

Nu har allt dragit igång igen. Barnen är i skolan till kl 15.00 och jag härjar runt på dagarna för att hinna med träning, tvätt, städning, shopping, matlagning, gäster och annat socialt umgänge(vilket sällan hinns med) Tis, ons, tors är det Tai Kwando eller klättring sen är det läxor i ca 1.5 timme.

Hej och hå vad det går. Det som inte går så himla bra är mina studier eller mina ambitioner att komma igång och måla eller syssla med något annat kreativt. Jag vill, jag vill, jag viiiilllll så mycket men hinner så lite!!!

Så hur gör man?

Dyrköpt läxa!!

Snart 40 år och man tror att man känner sig själv. Icke!!

Det var det här med att skaffa hund som kändes så otroligt rätt. Det var inget överilat, impulsivt beslut. Jag har tänkt på det i flera år. Barn och djur är en underbar kombination har jag tänkt, barn ska växa upp med djur har jag tänkt, det blir bra för barnen att ta lite ansvar, för oss som familj att bli mer aktiva, komma ut i naturen har jag tänkt.

Jag har inte tänkt så mycket på det faktum att man blir mer låst, att det blir som att få ett litet barn med oändligt mycket behov av omvårdnad, kärlek, träning osv. Eller jag har nog tänkt på det men inte sett det som något problem. Otroligt naivt jag vet!!

Så fick vi hem denna fantastiska hund. Hon var så söt och kärleksfull. Lite skadad i själen av sitt tidigare liv som vi inte vet så mycket om men ändå superfin. Hon har definitivt potential att bli en perfekt hund men behöver lära i princip allt från början. Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Hon ville ut hela tiden och jaga ekorrar, hon var inte speciellt intresserad av barnen, hon ville bara vara med mig och hängde mig i hälarna hela dagarna, gick jag ut ur huset gnällde hon till jag kom hem. Hon bajsade inne och kunde aldrig riktigt komma till ro. Jag fick PANIK!! och helt plötsligt kunde jag bara se de negativa aspekterna med att ha hund.

Det blev en känslomässigt dyrköpt läxa för mig. I dag känner mig som ett monster som gjort barnen besvikna men också för att ha utsatt den stackars hunden för onödig stress. Vi önskar Meadow allt gott i livet. Låt henne få en underbar, kärleksfull och tålmodig familj. Det förtjänar hon <3

Tjejsegling, en vitamininjektion som räcker länge..

Det är helt ofattbart att det är september och jag fortfarande går här i sommarvärme med barnen hemma. Jag kan inte vänta till de börjar skolan nästa vecka. Känns som om sommarlovet varat en eeeeevighet och vi är såååå trötta på varandra. Men jag måste ändå säga att det gått över förväntan. Och faktum är att jag alltid drömt om att få vara hemma en hel sommar med barnen utan att behöva pyssla ihop det för att de inte ska behöva vara på fritids eller själva för mycket. Det har varit mysigt men samtidigt arbetsamt. Man kan lugnt säga att sommarlovet är hemmafruarnas arbetstopp.

När jag går här hemma i stök och bök så kan jag inte sluta tänka på den underbara seglingshelgen som jag fick uppleva sista dagarna i Sverige. Det var en så fantastisk avslutning att få segla runt, lugnt och stilla i den vackra skärgården tillsammans med ett gäng supersköna tjejer. Att få ägna sig åt att ena sekunden prata om livets allvar och andra sekunden tramsa och flamsa i 3 hela dagar är som en vitamininjektion för själen som räcker hela långa vintern.

Bara att vara på sjön och i skärgården är en form av terapi och man märker att vi alla(7 tjejer) går in i någon slags själslig resa. Vi pratar och stöttar varandra mycket men var och en har också sina egna tankar och reflektioner som rör sig i huvudet under resan. Vissa delar med sig av sina tankar medan andra vill hålla mer för sig själva men oavsett får vi alla ut enormt mycket av att vara tillsammans i den lilla bubblan som båten blir till.

Det som slår mig är att det händer något med oss kvinnor runt 40-års åldern. Det är starkt, kraftfullt och superhäftigt. Man skulle kunna kalla det för "ladies power" en utveckling av girls power...

Så blir det..

Ända sedan jag var liten har jag drömt om att ha hund. Ja om man ska vara ärlig så var det inte bara hund jag drömde om, det var hästar, hundar, katter ja allt som var hårigt och gick på 4 ben. Efter en evighet och sjukt mycket tjatande fick jag så till slut en katt av mamma och pappa. Jag kommer fortfarande ihåg den dagen då vi hämtade Kalle, den katten glömmer jag aldrig(det gör förmodligen ingen annan heller som träffade honom).

Kalle blev kvar hemma när jag flyttade hemifrån. Det gick inte att flytta på den där gamla sura gubben. Det tog dock inte lång tid innan jag hade skaffat min andra katt, Sigge. Världens underbaraste katt som följde mig i vått och tort. Han blev bara 16 år och dog inte långt efter Elliots födelse. Sen dess, alltså 7 år senare har jag fortfarande inte skaffat något nytt husdjur. Jag har varit klok och lyssnat på alla goda råd om att livet är så mycket enklare utan husdjur, att man blir så låst, att man inte kan resa som man vill osv.

Nu när jag inte har alla dessa kloka människor runt mig längre, när ingen ger mig goda råd, ja då har jag gjort den lilla flickan inom mig till viljes och skaffat en hund. På måndag kommer hon, den sötaste av dom sötaste och det ska bli så himla kul!!

Bytt är bytt...

Jaha nu har man bytt liv igen. Det tar bara 8 timmars flygtid så har vi ett helt annat liv i en helt annan kultur. Kontrasterna är större nu när jag vet vad det handlar om. När vi kom hit i Januari visste vi ju inte vad vi hade att vänta. Nu efter en månad hemma i Svergie är det bara att hoppa rakt in i det amerikanska förortslivet igen. Och det är inget fel med det livet, ganska underbart faktiskt. De flesta dagarna tillbringar vi vid poolen. Det är fortfarande runt 30 grader och strålande sol så det finns inget att klaga på. Men ändå har jag längtat tillbaka till Sverige varenda dag sen vi kom hit. Nu börjar det bli mycket bättre och nästa vecka börjar barnen i skolan så då blir jag lite friare och har dagarna för mig själv. Ska bli så skönt att komma in i alla rutinerna igen även om det handlar om läxläsning och ett evigt skjutsande hit och dit.

Den här hösten ska jag fortsätta med både Tennis och Golflektioner. Jag ska också läsa 2 kurser på distans via Svenska universitetet. Jag tänker också försöka mig på något kreativt skapande. Jag blev så himla inspirerad hemma i Sverige. Det var alla inredningstidningar och alla små underbara inredningsbutiker som gav mig massor av lust och ideer att skapa. Vi får se vad det kan bli av det...

En sorgsen dimma runt mitt hjärta...

Tillbaka i Rye efter en helt underbar sommar i Sverige lägger sig en sorgsen, längtande dimma runt mitt hjärta. Det är märkligt hur mycket man kan älska en stad, hur en stad, ett land kan betyda så mycket. Just nu känns det som jag bara vill hem, att livet är för kort för att inte vara där jag helst av allt vill vara. Jag vet att jag låter hopplöst tråkig men faktum är att jag alltid sagt till Paul att jag inte förstår varför vi ska bo någon annan stans än i Sverige som för mig är det bästa landet i världen...

Som tur är har jag helt underbara vänner här i Rye som snabbt gör att jag kommer ihåg hur himla trevligt livet kan vara. Jag hann bara landa så var jag bjuden på tjejmiddag, bokklubbsträff och nya golflektioner. Det kommer så klart att bli ett helt fantastiskt år!!

Semester i Sverige

Tänk vad konstigt det kan bli, helt plötsligt känns Sverige som ett fantastiskt semesterparadis. Innan vi flyttade ville vi ju helst bort från Sverige på semestern för att få uppleva andra kulturer och framför allt få lite sol och värme. Efter 2 månader av stekande hetta i New York kan jag inte tänka mig ett bättre klimat än den svenska sommaren. Dessutom anlände vi efter den 3 veckor långa värmeböljan som Sverige överraskades med i Juli så vi har haft en helt "lagom" temperatur.

I dag åkte Paul tillbaka till NY efter två och en halv veckas semester. För Paul var det nödvändigt att verkligen få vila och gå ner i varv på semestern och därför bestämde vi oss att tillbringa hans två veckor ute på landet. Vi har haft det helt underbart ute i Vätösund; fiskat, badat, paddlat kanot och umgåts med nära och kära. Allt i ett lagom vilosamt tempo...

Första veckan åkte vi på en del utflykter. Vi gjorde Grisslehamn och Österskär en dag. En annan dag tog vi en nostalgitripp till Länna med Micke, Lena och lilla Vincent sen åkte vi hem till dom i Harka. Det var en solig och supermysig dag speciellt eftersom deras lilla Vincent 2 år är såååå himla söt! Oscar blev helt tagen av den lilla krabaten och vi fick se en ny omhändertagande sida hos Oscar som inte lämnade Vincents sida på hela dagen... Åse och Bobbe kom ut och hälsade på oss en heldag på landet och på lördagen hade jag bestämt träff med min gamla barndomskamrat Lotta inne i Norrtälje som jag inte träffat på 12 år!! På söndagen kom mams & paps ut över dagen. Vi grillade och hade mysigt sen hängde Oscar med dom hem till stan för att träffa lite kompisar.

Andra veckan blev också händelserik om än något lugnare. På måndagen intog vi en underbar födelsedags middag på Åtellet i Norrtälje(present till Paul från mams & paps). På tisdagen körde vi in till stan för att hämta Oscar och för att Paul hade lite möten. Det blev en hektisk dag men jag och Elliot hann med både Naturhistoriska, en sväng på stan, fika i Edsbergsparken, fika hemma hos Anna och Ida och middag hemma hos mams & paps(stuvade makaroner). Så på onsdagen fick vi finfrämmande av fam Malmberg och det bästa av allt, kusin Rebecka stannade kvar hos oss resten av veckan. Så för Oscar blev det en super duper vecka men kanske lite väl mycket umgänge och håll i gång för hans stil....

Nu sista veckan ska vi bara umgås med nära och kära och jag ska ut på min tjejsegling i helgen såklart...

Sommarlov men vart är alla barn?

Jo de är på "summercamp" såklart!!

Jag kan inte låta bli att tycka lite synd om de Amerikanska barnen som aldrig bara får vara lediga.
Nu när sommarlovet äntligen är här ska de iväg på sina läger. Det finns massor att välja på både sova över läger, dagsläger, sportläger, seglarläger, klätterläger, Tai Kwandoläger, ja allt man bara kan tänka sig. Självklart är det svindyrt men det är inget som hindrar de Amerikanska familjerna från att skicka sina barn på läger i princip hela sommaren. Till och med Oscars kompisar som är stora är iväg på läger hela sommaren så han har ingen att hänga med.

Som tur var fick Elliot plats på ett läger där många av hans kompisar spenderar hela sommaren och där har han nu varit de senaste två veckorna. Han har haft kul men det har samtidigt varit ganska jobbigt. Han börjar redan kl 8.30 och då ska han ha med sig lunch. De har hållit till i en av skolorna här i Rye men har inte kunnat vara ute så mycket på grund av den otroliga värmen. Så i det stora hela har det handlat om att bunta ihop massvis av ungar med några ledare och stoppa in dom i skolans lokaler. För detta har vi betalat tusentals kronor och det är frågan om det har varit värt det?

Vi har ju som sagt betalat en massa pengar för att kunna bada i områdets pool också men där är ju inga barn på dagarna. Jag blir inte klok på det här systemet! Det värsta av allt tycker jag ändå är att Mammorna ändå är hemma, de jobbar ju inte så varför vill de inte ta hand om sina egna barn?? Alla har ju dessutom städhjälp, kemtvätt och inte sällan även en barnflicka. What the hell is going on in this country??

Nu ser jag i alla fall fram emot att bara vara tillsammans med mina killar. Det är skönt att ingen måste i väg, vi kan gå och mysa hela morgonen utan några måsten...

Pensionat Collins

Idag är vi så framme vid svärföräldrarnas 17:nde och sista dag här på pensionat Collins. Det har varit både trevligt, lite jobbigt, lite sorgligt men också lärorikt att ha dom här. Jag kan konstatera att om någonting så lär man sig väldigt mycket om sig själv när man bor tillsammans med andra människor som man vanligtvis inte bor med. Till saken hör att vi aldrig bott hos Pauls mamma när vi hälsat på i Newcastle. De enda gångerna vi bott tillsammans är de fåtalet, 2 eller 3 besöken hon gjort hos oss i Stockholm och då har hon inte stannat längre än 1 vecka.

På många sätt är Sheila och John som mina svärföräldrar heter väldigt enkla människor att leva med. De är lugna, stillsamma och väldigt tacksamma för allt vi gör för dom. Å andra sidan är dom lite tafatta och initiativlösa och blir därför sittande i min soffa väldigt mycket. Det stressar mig och får mig att känna som om jag måste hitta på saker åt dom. Eftersom barnen också är lediga blir det väldigt mycket matlagande, fixande och skjutsande hit och dit vilket gör att de senaste veckorna har varit de mest arbetsamma för mig sen vi kom hit.

Dessutom har dessa veckor bestått av mycket kring skolavslutning och andra sociala event så sammanfattningsvis kan man säga att jag har haft väldigt mycket kul men är helt slutkörd och behöver semester från detta hektiska hemmafruliv!!

Något som jag bara måste berätta om är Oscars skolavslutning eller Graduation som det heter här. När man slutar 5 an här lämnar man Elementery school och ska börja Middleschool och det firas med en stor ceremoni. Dagen innan skolavslutningen hade de glassparty ute på skolgården och på kvällen är alla föräldrar inbjudna då själva ceremonin är. Aulan var fint smyckad med glittergirlanger och massor av ballonger. Barnen var uppklädda; pojkarna i kostym och slips och flickorna i sina finaste klänningar. Skolans orkester och kör, vilket typ är alla barnen i 5 an sjöng och spelade och sen var det dags för en evighetslång radda av awards för än det ena och än det andra. Det var verkligen en högtidlig upplevelse och jag tänker att det åter igen visar på vilket stort allvar man tar barnens skolgång här. Även om jag tyckte det var lite överdrivet med alla awards(speciellt eftersom Oscar inte fick någon) så visar det barnen att det lönar sig att anstränga sig. Återigen ser jag på den amerikanska skolans ambitionsnivå med skräckblandad förtjusning...

Oscar fick som sagt ingen award men vi är omåttligt stolta över de skriftliga omdömmen han fick och efter att ha hört allt fint de vuxna säger om honom i skolan. Även Elliot fick fina omdömmen som visar att han utvecklats jättemycket sen vi kom hit. Bra kämpat killar!!!

Ojojoj vad svenska skolan har att lära...

Egentligen saknar jag ord men ska ändå försöka beskriva den fantastiska upplevelse som mötet med "committee on special education" gav mig. För att bygga upp dramatiken ytterliggare ska tilläggas att jag har varit fruktansvärt nervös inför det här mötet och legat sömnlös många timmar de senaste nätterna. Trots att jag försökt förbereda mig inför mötet har känslan av total maktlöshet hängt över mig eftersom jag inte alls vetat vad jag har att vänta. Bara att det är en väldig massa människor med olika titlar som ska vara med och ge sin bild av Oscars inlärningsvårigheter och utifrån det fatta beslut om åtgärder.

Eftersom jag ändå utgår ifrån hur det fungerar hemma i Sverige där man måste kämpa och strida för minsta lilla extra hjälp har jag noggrant skrivit ner Oscars behov och våra krav på resurser. Allt noga formulerat på ENGELSKA... mest nervös har jag varit över hur jag ska kunna argumentera och stå på mig i mötet eftersom det ändå är svårare på engelska och speciellt när man är lite pressad.

I går morse kl 9.00 var det så dags. Vi samlades runt ett konferensbord och det var inte mindre än 9 personer inklusive mig och Paul!! Det var kvinnan som är ansvarig för special undervisning i kommunen, skolpsykologen, Oscars klasslärare, 2 special lärare, en logoped och en annan förälder som har barn med inlärningssvårigheter. De olika specialisterna fick redogöra för alla de tester de gjort på Oscar.

Sammanfattningsvis visar utredningen på att han har en ganska ovanlig profil då han är så pass ojämn i sin begåvning. Han scorar högt inom vissa områden tex visuellt och logiskt tänkande men extremt lågt inom andra. Inget nytt kom upp utan det är ungefär vad vi redan visste men det är alltid så roligt att höra andra beskriva honom. Alla berättar hur mycket de tyckt om att jobba med honom och vilken otroligt fin och trevlig kille han är. Den yngre specialläraren hade tom tårar i ögonen när hon beskrev hur känslosamt han berättat för henne om sin passion för klättring och hur härligt det kändes att nå toppen. Det bästa av allt var ändå att hon flera gånger sa att han har så mycket mer att ge om han bara får hjälp att få ut det. Jag fick uppfattningen att hon var överförtjust i Oscar, såg hans fulla potential och verkligen ville hjälpa honom att utvecklas. De var också imponerade över vilken självkännedom Oscar har och hur naturligt han pratar om sina funktionshinder och beskriver sina känslor.

Hur som helst så var det ett mycket professionellt möte och efter genomgången specificerades en gedigen lista på konkreta mål och åtgärdsprogram helt utifrån Oscar. Allt var redan nerskrivet som förslag från hans speciallärare och av den logoped som testat honom. Lyssna på det här: Det beslutades att på Oscars alla lektioner ska det finnas en specialistlärare som kommer att fokusera på honom och om det eventuellt finns andra som behöver hjälp. Han kommer gå till ett dyslexi labb 4 gånger i veckan, ha en mentor som hjälper honom att organisera och planera sitt arbete och han kommer att få anpassade prov.

I skolan finns också ett par kuratorer som hela tiden är ute bland barnen för att lyssna, stötta och se till att alla har det bra. De sätter ihop grupper och har olika aktiviter efter behov. Just nu har de haft en frukostklubb där barnen kunnat äta frukost och prata med varandra och med de vuxna om saker som hänt eller annat som hänger över dom. Så himla bra tycker jag!

Är det på riktigt?

Nu börjar jag faktiskt på allvar undra om det är möjligt att livet kan vara så här? Ända sen vi kom hit har jag liksom haft känslan av att det här inte är det riktiga livet. Det är bara på låtsas, man kan inte leva på det här viset...men nu börjar det kännas mer och mer som om det är ju det här som är livet! Frågan är bara hur stor kontrasten blir sen när man ska tillbaka till det som är det verkliga livet där hemma.

Låt mig förklara genom att beskriva veckan som gått;
I måndags var jag trött efter en rejält intensiv helg så när jag fått iväg mannen och barnen till jobb och skola åkte jag till gymet och sen var jag faktiskt hemma resten av dagen. Jag städade och pysslade här och hann tom ligga och läsa en stund. På em åkte jag med Elliot till Tai Kwando vilket är ren underhållning eftersom det är en sådan fantastisk bra träning för honom och ledarna är så himla gulliga.

På tisdag var det så expat coffee kl 10.00 med alla trevlig Brittiska hemmafruar och kl 12.30 jobbade jag ett pass i skolan på den sk bookfair(som jag också måste berätta om). På eftermiddagen hade barnen kompisar hemma och sen var det dags att åka med Oscar på Tennis.

Onsdagen började med ett rejält pass på gymet sen gjorde jag och Tina oss i ordning för att åka direkt till en socitets lunch på en av privatklubbarna(som jag också måste berätta om). Snacka om overklighetskänsla! tänk er att folk här betalar 100 000 tals kronor för att att bli medlemmar i "klubbar" som egentligen inte är annat än tjusiga vuxen kollos. Det var i alla fall god mat och väldigt intressant att se hur det går till i dessa sammanhang. Tiden gick alldeles för fort och helt plötsligt, precis som Askungen fick jag kasta mig från det fina slottet till skolan och hämta upp en svettig och skitig unge och åka till Tai Kwando...Kl 18.30 var vi åter i skolan för konstutställning och sommar koncert. Det var alltså utställning av barnens alla fina teckningar och annat konstnärligt de gjort under året i "art class" sen hade skolans orkester och kör(typ alla barn är med) föreställning. Det var som alltid helt fantastiskt och djupt imponerande. Nu förstår man varför Amerikanare är så bra på att prata och framträda.

På torsdag var det så dags för veckans utmaning, min tennislektion!! Jag har fått en riktig hang- up när det gäller tennis. Tycker verkligen att det är skitsvårt! Som tur var fick självförtroendet ett rejält lyft på em när vi sen hade vår golflektion. Golfen går betydligt bättre vilket är helt otippat. Jag började med Tennis för att jag verkligen vill lära mig den sporten. Golfen började jag med bara för sällskapet skull. Det var några trevlig tjejer som frågade om jag ville hänga med och då tänkte jag varför inte?

I går, fredag började vi på gymet för att sen åka till poolen. Där ligger jag ett par timmar med mina 2 svenska vänninor och babblar om allt och alla på SVENSKA!! Efter skolan åker vi tillbaka till poolen eftersom alla kompisar ska dit. Barnen badar och spelar volleyball och vi vuxna(bara mammor) går runt och minglar med alla man känner.

Frågan är bara - Är detta på riktigt???

Livet summerat!

Med det hektiska liv jag lever hinner jag allt för sällan skriva på denna ganska ynkliga blogg. Med ett hektiskt liv kommer mycket att förtälja så därför får jag helt enkelt försöka summera många upplevelser i några ynka rader.

Förra helgen var det memorial weekend här då man egentligen ska minnas och hedra alla de som inte längre är med oss. Jag tror att det framför allt gäller de som offrats" in the name of America" alltså typ soldater... men i själva verket är det en helg som går åt att fira in sommaren. Poolen och grillen kommer fram och alla går man ur hus. Trots att det varit stekhett i många veckor så är det först på memorial day som den officiella sommaren börjar?

Hur som helst så är det långhelg och Paul blev ledig i 4 dagar. Vi drog i väg upstate NY till Kaatskill Mountain. På vintern är det en riktigt bra skidort och nu på sommaren är där ett underbart landskap och natur. Det är så obeskrivligt vackert när man kör uppåt landet. Det räcker med att man kör ett par timmar från Manhattan så är landskapet kuperat med trädklädda berg och kullar. Växtligheten är så tät att det många gånger påminner om regnskogen. Paul hade bokat ett jättefint hotell som låg i skidbacken med gym, jaccucci, uppvärmd utomhus pool och en bar med de godaste Margaritas.

Vi kom upp på fredag eftermiddag efter att ha stannat till på Woodburry common och shoppat lite(Tjohoo!!). På lördagen paddlade vi kajak på en insjö i ett naturreservat. Det var hur läckert som helst att glida runt och titta på vilda sköldpaddor, paddor, bävrar, skitäckliga spindlar och köttätande växter. Efter det käkade vi lunch i världens sötaste hippi by där alla hus och soppkorgar är målade i de gladaste färger och mönster. En helt surealistisk liten by mitt ute i Hill Billy country. Sen var det så dags att bestiga Kaatskill waterfall vilket var en underbart vacker men jobbig och något skrämmande upplevelse. Speciellt när jag ser Oscar balansera högst upp på kanten längs vattenfallets klippa. Jag och Elliot väntade en avsatts längre ner medan Oscar och Paul gick så högt upp det bara gick(till Elliots stora besvikelse). På söndagen åkte vi liften högst upp på berget och promenerade ner vilket var rejält jobbigt för ben och knän. Sen hängde vi vid poolen och baren. På kvällen tände de en utomhus brasa som vi satt runt med våra drinkar medan solen gick ner bakom berget...

Denna helg började med Elliots Tai Kwando kl 10.00 på lördag morgon, sen blev det fotbollsträning, lunch och Poolen. Själv var jag hos frissan på em och färgade de gråa strån som envist sticker upp mitt på huvudet. På kvällen var det så dags för expat gruppens "Summer Party". Barnvakt fixad och det är alltså första gången jag och Paul går ut utan barnen. Behöver jag säga att det var skitkul!! Tänk er själva att man buntar i hop ett gäng, ca 70 Europeer i lokal med fri mat, dricka och en DJ. Jag dansade så att fötterna glödde hela kvällen för att inte tala om dagen efter. Fötter, knän och rygg värkte som om jag var 80 år gammal med reumatism...

På Söndagen var man som sagt lite seg till en början men sen hade vi en jättetrevlig dag tillsammans med Anna, Niklas och alla barnen. Det är verkligen något speciellt att hänga med våra svenska vänner, så himla skönt att få prata med andra som har samma bild av saker och ting. Även om det skulle vara så att vi egentligen är olika så märks det inte här utan vi blir extremt lika när allt annat är så annorlunda...

Inte var helgen slut när Anna och Niklas åkte hem kl 20.00 på kvällen inte! Nej då, då ropade grannarna in oss till sig för ett glas vin och lite snack och så här håller det på i ett...

Ostfralla!!!

Efter 6månader är det fortfarande omöjligt för oss att få till en riktigt god frukost, en sån som kan mäta sig med en svensk frukost. Saknaden efter filmjölk och svensk yoghurt kan ibland liknas vid abstinensbesvär. För Elliot är det helt klart värst, hemma brukade han äta yoghurt och Start ibland både till frukost och kvällsfika eftersom han inte är så förtjust i mackor. Jag och Oscar som är riktiga macktjusare brukar sitta och drömma om en färsk ostfralla eller en leverpastejsmörgås med smörgåsgurka på... Paul som den engelsman han är slevar glatt i sig sina flingor med mjölk varje morgon och tänker inte mer på det. Trots sina 17 år i Sverige blev han aldrig någon inbiten mackätare. Branflakes med mjölk fungerar bra för honom. Själv kan jag lika gärna äta kartongbitar med mjölk.

Nu när vi äntligen lyckats hitta en riktig ost att köpa(Typ Gouda) så är brödfrågan fortfarande inte löst. Vi har provat allt men inte ens på stans finaste bageri är brödet som hemma. Matbrödet som jag bakar själv bir helt ok men eftersom jag inte har någon större reportoar på brödrecept börjar vi tröttna lite smått på även det. Jag skulle verkligen behöva hitta nya lätta recept. Finns det någon vänlig själ därute som kan skicka mig ett recept må tro?
Nåväl vi svälter ju inte. Trots att jag tränar som en dåre har jag gått upp flera kilo i vikt. Det verkar som om det är oundvikligt i detta land ;(

Nu ska jag ta mig en nybakad fralla med ost och lite icetea(eftersom det är 30 grader varmt)och bara njuta :)

Föräldraskap

Veckan som gått har varit extremt varm. Igår när jag hade min golflektion var det 37 grader och svetten bara rann. Det gick ändå över förväntan och jag börjar få lite hybris när det gäller golfen men då har vi ju som sagt inte börjat spela ännu. Vi över bara teknik och olika slag. Sen blir det ju lite extra kul att vi är 4 tjejer som är helt gröna som tramsar och driver med vår Pro mest hela tiden. Han är så där typiskt Amerikansk och talar hela tiden om för oss vilken tur vi har som får lära oss allt rätt från början(tack vare honom...).

I går var jag på ett intressant möte i skolan, "How to get your child prepered for middleschool" typ mellanstadiet. Det är en stor sak här. Det är ca 150-200 elever som ska börja middle school i höst men på mötet var det bara 18 mammor. Ja, bara mammor men det kanske beror på att mötet började kl 9.30 på morgonen? Hur som helst så pratas det mycket om hur svårt det är att börja 6:an, en stor förändring som ställer krav på eleverna. Tex har man inget hemmaklssrum utan alla lektioner är i olika rum. Det är exakt 4 min mellan varje lektion och på de 4 min ska man hinna till sitt skåp, byta böcker och ta sig till nästa lektion. Kommer man försent mer än 3 gånger blir det kvarsittning(på morgonen). Lunchen är 25 min och därutöver har man ingen rast utan som sagt 4 min mellan lektionerna hela dagen. Jag vet att jag tjatar men varför just 4 min???

Min förväntan på mötet var som sagt att vi skulle prata om de här lite mer praktiska sakerna med det visade sig att det skulle handla om transformationen från barn till så småningom tonåring. Lite om vad som händer i ungdomarnas hjärnor och hur de kan bete sig. Det var väl i och för sig helt ok för mig att prata om detta också men det värsta var formen för hur detta gick till.

Efter en kort intro fick vi dela upp oss och bilda två ringar. Den inre ringen skulle vara vända mot den yttre ringen så att vi på så sätt bildade par. Sen fick vi i uppgift att på några minuter berätta för varandra hur det var när vi började mellanstadiet, hur vi mådde, dramatiska händelser, hur vi utvecklades osv. Och hela tiden fick vi med några minuters mellanrum rotera så att vi pratade med så många mammor som möjligt. Och idag funderar jag fortfarande på vad jag egentligen lärde mig?

En viss känsla av obehag dröjer sig dock kvar från gårdagens möte med de andra mammorna. Jag tror att det beror på deras många och ganska hårda åsikter om barnuppfostran. Det var synpunkter på mobilanvändande, tv och datorspelande, hur mycket eller lite aktiviteter som är bra för barnen. Obehagskänslan handlar egentligen inte så mycket om själva innehållet i diskussionerna utan mer om att andra mammor har så stort behov av att framhålla sitt föräldraskap och tala om för alla andra hur dom bör göra. Det var också någon som sa att de föräldrar som borde vara på mötet uppenbarligen inte var där, alltså typ vi som sitter här är redan så fantastiska föräldrar så vi behöver egentligen inte vara här men det är synd att de andra värdelösa föräldrarna inte är här så att de kan lära av oss...

Jag ser också definitiva kulturskillnader när det gäller synen på barn och ungdomar. De tycker tex att det är bra att det inte är raster i skolan för det är då "the bad stuff happens". De tycker också att det är bra om barnen har mycket uppstyrda aktiviteter på fritiden så att de inte går runt och dräller med sina kompisar för det är då "the bad stuff happens". Jag satt och funderade på vad som händer med barn om de aldrig får göra lite "bad stuff"? Hur ska de då utvecklas och lära av sina misstag? och frågan är om det inte kommer ut förr eller senare i alla fall?

Måndag igen!!

Jag fattar inte att tiden går så fort fast jag inte jobbar!!! Men det är klart jag har ju hundra miljoner aktiviteter nu för tiden så det är kanske inte så konstigt att tiden går fort. Förutom Zumban och alla otaliga gymsessioner har jag de senaste veckorna börjat med både golf och tennis.

Man blir ju liksom påverkad av den miljön man befinner sig och här i Rye är alla träningsfanatiker och hemmafruarna springer runt i sina små tennis outfits och då kan jag ju liksom inte vara sämre... Nej någon tennis kjol har jag inte kvalificerat mig för ännu. För att bära en sådan måste man ju i alla fall kunna träffa en och annan tennisboll.

Golfen däremot går mycket bättre. Tycker själv att jag jag har en riktigt snygg posé och bollarna drar iväg rätt bra. Hade väl aldrig trott att jag skulle tycka golf var ok men eftersom det var ett väldigt trevligt tjejgäng som drog igång så ville jag ju inte missa chansen till trevligt umgänge.

Så, jag ligger på plus när det gäller träning men "oh my god!" vad jag ligger på minus när det gäller kaloriintag och det mesta kommer i flytande form. Det är fasiken vad man ska social dricka i det här landet! och varenda glas vin sätter sig direkt på magen. Snart kommer jag se ut som en fyllekärring med smala ben och armar men en tunna till mage!!!

Baksmälla!

Den här veckan har jag känt det som om jag haft en kronisk baksmälla hängande över mig och tro mig när jag säger att det inte beror på alkohol konsumtionen. Kanske har jag haft en elak bacill i kroppen? kanske är det de extremt höga halterna av pollen här? eller kanske är det att mor och far har åkt tillbaka till Sverige?

Igår hade vi Elliots födelsekalas och det var verkligen en upplevelse. Vi hade ett ordnat kalas på gymet där jag tränar med lekledare och partycoordinators helt enligt den amerikanska gängse normen. Kl 17.00 välde alla 14 barnen in och var helt vilda redan innan kalaset hann börja. Först var det bollekar i sporthallen i en timme och därefter pizza och tårta i partyrummet vilket jag tyckte var ett bra upplägg. Men jag måste säga att jag blev väldigt överraskad av se de i andra sammanhang väluppfostrade amerikanska barnen uppföra sig som värsta vildarna. De gapade och skrek, knuffades och var allmänt buffliga. Vid matbordet roffade de åt sig alla kakor, grisade och stoppade ner hela ansiktet i gräddtårtan så att de fick grädde i ansiktet. När jag försökte styra upp dom var det en av killarna som slog mig i rumpan och skrattade!!! Jag som har haft så mycket komplex över att mina barn är så dåligt uppfostrade jämfört med de Amerikanska känner mig plötsligt rätt nöjd med vår svenska uppfostran. Det är möjligt att våra barn är lite kaxiga, ifrågasättande och att de får ett och annat utbrott offentligt men de löper i alla fall inte amok så fort mamma och pappa har lämnat.

Rosa regn över NY

Efter några veckor av en helt fantastisk färgflora faller nu ett rosa regn över NY. Det är alla japanska körsbärsträd som finns i var mans trädgård som nu fäller sina löv. Jag som gått och ojjat mig över dessa vackra träd känner en viss sorg nu när det är färdigblommat. Det är ju inte bara körsbärsträden som blommat, Magnolia, Hägg, Syren och massor av andra vackra träd har blommat under de senaste veckorna. och som ni vet är allt stort i NY så även träden så det har varit helt otroligt mycket blommor och färg runt omkring mig. Jag vet, det är lite konstigt att jag går och tänker så mycket på blommor som en annan kärring men det måste helt enkelt bero på att jag nu faktiskt har tid att tänka på såna här värdsliga saker. För det kan ju inte bero på att jag faktiskt fyller kärring om ca ett halvår?

Wow vilken show!!

Det är så härligt att ha mamma och pappa här! Tänk att det är 5 månader sen vi vi sa farväl på Arlanda med all vår packning. Nu är de i alla fall här och vi har supertrevligt. Kan bara konstatera att mina föräldrar är riktiga livsnjutare och det gör mig glad att se att de trivs här och framför allt att de ser hur bra vi har det. Varje morgon går de på en "powerwalk" antigen nere vid stranden, ut mot hamnen och klubbarna eller så styr de sina steg in till vår lilla stad, RYE för en fika på någon av alla fina fik och i morgon ska de gå en runda golf. Att vi har 25-30 grader och strålande sol gör ju inte saken värre.

Hittills har vi hunnit med en promenad i Greenwich Beach Park, shopping i Greenwich, vi har varit uppe på Woodberry Commons outlet och vi har varit på Broadway och sett"The Lion king". Biljetterna var svindyra, 1000 kr per skalle men det var värt varenda öre. En helt fantastisk föreställning där bara kostymerna fick oss att tappa hakan. Musiken och skådespeleriet var i toppklass, och inte blev det sämre av att i princip hela uppsättningen bestod av massor av vackra svarta/färgade skådespelare och dansare... För mig som verkligen har en Afrikansk hang-up just nu var det bara för mycket. Nu måste jag ta tag i min starka lust att dansa Afrikans dans. Det räcker inte med Brandon på söndagarna, jag måste ha mer, mer, mer... Kolla in länken!

En strålande dag down town

Äntligen fungerar datorn som den ska igen. Det är märkligt vad besvärligt och svårhanterligt livet blir utan dator. Både jag och barnen har haft svår abstinens under tiden som datorn har varit på rehabilitering. Inget ont som inte har något gott med sig; jag har sagt till barnen att det tyvärr inte går att spela spel på datorn längre, att den blivit utbränd efter allt deras spelande och helt enkelt inte orkar med ett enda spel till, inte ens farmville :)

Jag vill egentligen bara berätta att jag nu äntligen har lämnat mitt lilla trygga förortsliv och vågat mig in till stora staden. Det var i torsdags som jag och min svenska väninna Tina gav oss i väg direkt på morgonen efter att vi lämnat barnen i skolan. Kl 10.00 tågade vi in på Grand Central och tog metron ner till West Village som jag som "sex and the city fan" alltid velat se. Det var verkligen ett helt underbart litet område lite vid sidan om Soho. Tydligen är det mest advokater och mediafolk som bor i området numera. Eftersom butikerna inte öppnade förrän kl 12.00 gick vi och fönstershoppade och ojade oss över hur fint det var och över alla trendiga butiker. Vi lyckades i alla fall hitta det gulliga lilla bageriet där tjejerna i serien köper sina "cupcakes" men eftersom Tina och jag numera är välmedvetna amerikanska hemmafruar som investerar alldeles för mycket tid på gymet så tittade vi bara. Sen gick vi på Starbucks och köpte banan och färskpressad juice...

Efter West village och lite shoppande i Culumbus Circle köpte vi varsin sallad och gick ner till central park. Där satt vi i strålande sol och tittade på alla fantastiska människor. Till Tinas stora förtjusning slog sig Henrik Lundqvist och hans brutta ner alldeles bakom oss så hon var ju tvungen att ta väldigt många kort på "mig" under den lilla stunden vi satt där. Efter en strålande dag med över 20 grader så öppnar sig himlen när vi är på väg till tåget och ner kommer ett riktigt skyfall med varmt sommarregn, så himla mysigt...

Retail Therapy

Tänk vad lite shopping kan göra gott för själen. Det har ju inte varit tillräckligt med shopping sen vi kom hit, det har jag väl berättat? All tid och alla pengar har gått åt till att inreda huset vilket nu faktiskt börjar ta form och kännas som ett hem. Som sagt shopping, det är helt otroligt hur mycket butiker jag har runt om kring mig, de finns i Rye, i grannstaden Greenwich, i Westchester mall ja överallt finns det fina exclusiva butiker som jag bara vill shoppa i men egentligen inte har råd med.

Igår slog jag i alla fall till. Paul på jobbet och ungarna i skolan då drog jag iväg till Greewich som är NY allra mest exclusiva förort till NY. Där gick jag loss på ett par jeans och en fin strandväska.Inte vilken väska som helst utan en canvas väska från Ralph Laurens nya märke "Rugby". Jag är helt oförstående till varför RL behöver ett nytt varumärke med tanke på hur stor han redan är men jag tänker att det är säkert för att här i USA är Ralph Lauren helt utvattnat. Börjar nästan blir som H&M, finns i var man garderob.

Att shoppa jeansen var som en dröm. Man måste förstå vilket helvete jag har haft att hitta jeans för att förstå hur underbart det var att gå in i en butik och säga att jag letar efter ett par mjuka stretchiga jeans som passar min något osymmetriska kropp. Butiksbiträdet plockade fram 4 par jeans och tro det eller ej ALLA satt som smäck. De var lagom i midjan, häcken och i benen med rätt längd och allt. Det har aldrig hänt mig förut!!

Söndagarna med Brandon

Det finns inget som går upp mot söndagarna med Brandon. Innan jag träffade Brandon hade jag ingen aning om att jag kunde skaka på så många kroppsdelar samtidigt inte heller att jag kunde svettas så mycket. Mötet med Brandon varar i en timme och jag svettas säkert 1 liter men det är det värt och när timmen är över innfinner sig en känsla av -Nej!! det får inte vara över redan...

Jag ÄLSKAR Brandon och hans Afrodans pass på söndagarna och jag är inte ensam. Kl 9.15 varje söndag fylls New york sportsclubs gympasal med ett gäng trånande damer och kärringar för att få en timme tillsammans med Brandon. Som svensk försöker jag i alla fall hålla en viss kontroll över min förtjusning men de andra deltagarna har ingen sans. De skriker och åmars sig så fort Brandon kommer in i salen. Om jag berättar att Brandon är en Afrikans nästan helt svart kille från Uganda med en helt otrolig kropp som dansar som en gud då kanske ni kan förstå varför vi kvinnor har så svårt att kontrollera oss. Under hela passet studsar vi till djungelmusiken och försöker hålla ett jämnt tempo med Brandon som får oss att känna det som om vi är någonstans i Afrikas mörkaste djungel. Jag svettas så att det lackar och efter första 10 min är ansiktsfärgen blålila men som tur är lamporna släckta. Kan bara upplevas....

Kolla in Brandonsjungle

Livet är härligt!!

Man kan inte annat säga när sol och sommar är här. Det är verligen fantastiskt vackert i NY just nu. Alla träd och buskar blommar och himlen är härligt blå varenda dag. Det är svårt att fatta att jag går här i shorts och linne i början av maj. Förra veckan hade vi påsklov här. Barnen var lediga men inte Paul så vi fick klara oss själva vilket vi blivit väldigt bra på måste jag säga. Vi gjorde dagsutflykter och hängde med andra lediga kompisar. På måndagen bowlade vi som sagt och på onsdagen när vädret var lite bättre åkte vi till en jättefin bondgård tillsammans med fam Kropp/Lindström, våra svenska kompisar som bor i Tarrytown. På lördagen hade vi svenska påskmiddag hos oss med sill och ägghalvor till förätt och lamstek med potatisgratäng till varmrätt och sen en riktigt god Gino till efterrätt, Mums! På söndagen när det var stekande hett åkte vi till Greenwich beachpark som ligger här i närheten och promenerade längst Atlantkusten.

Det fina vädret har fortsatt och idag är det nästan 30 grader varmt. Jag har varit på gymet och ska alldeles strax gå ner på stranden tillsammans med min vännina Tina. Vi ska grunda lite på solbrännan...

Vårlov och hällregn

Då var det dags igen... för barnen att ha lov, vara hemma och driva sin mamma från vanvettet. Nej skämt o sido vi har faktiskt haft en toppendag även fast det spöregnat precis hela dagen. Vädret är väldigt dramatiskt här i NY, det tar liksom i oavsett väderlek. Jag menar skiner solen så skiner solen, regnar det så regnar det och snöar det ja då snöar det verkligen.

Ja det har regnat ihållande och mycket hela dagen och därför passade vi på att åka och bowla med familjen Aspeqvist(Tina, Emil, Julia). Det var jättekul att damma av de gamla bowlingtakterna och även om det tog lite tid så gick det i alla fall hyfsat fram emot slutet av de två matcherna och det blev ett par strejkar. Vi spelade såklart tjejerna mot killarna och vet ni vad? Vi vann varsin gång precis som vi svenskar vill ha det. Bröderna Collins var så himla söta när de stöttade och hejade på varandra. Mitt mamma hjärta blir alldeles varmt när de äntligen är snälla mot varandra, tro mig det händer inte särskilt ofta.

Den mest hektiska veckan hittils!

Alltså det börjar dra ihop sig till stressigt liv här. Fattar inte riktigt hur det gått till men nu är dagarna helt plötsligt fullbokade och jag börjar känna av den gamla hederliga stressen igen.

Den här veckan har jag verkligen varit en good old housewife of NY. Har lagt all min lediga tid på att engagera mig i skolans aktiviteter. Förutom lite gymsessioner har jag mest varit i skolan för att hjälpa till bakom kulisserna på Oscars årsskurs teateruppsättning. I flera månader har de övat in en riktig Broadway uppsättning"the music man" och denna vecka har både generalrepetion och 2 föreställningar avverkats. Etersom skolan här som sagt har en extremt hög ambition så gäller ju också det för en teateruppsättning för femte klassarna. Därför har det krävts ett stort maskineri bakom kulisserna och vilka är det som fixat det om inte de goda hemmafruarna. Skämt o sido så är det helt fantastiskt vilket jobb mammorna gör i skolan här och det är verkligen jättekul att få vara med om detta. Hade ju aldrig gått hemma i Sverige eftersom där jobbar vi ju åt andra än våra barn.

Jag var sjukt nervös inför premiären i torsdags eftersom Oscar hade en ganska stor roll och öppningsrepliken i första scenen. Det var verkligen svåra repliker och vi har övat och övat och övat men man blir ju ändå nervös. Hur som helst så gick det i alla fall jättebra, han kom ihåg alla sina repliker och vi var mäkta stolta!! Tänk vilken erfarenhet att som 12 åring spela teater i NY även om det nu bara är en i skoluppsättning...

Stekande helg!

Vi har haft en fantastisk helg med massor av sol, värme och härliga vårkänslor. Över 20 grader varmt och stekande sol är man som svensk inte bortskämd med så här i början av mars månad. I like it! På lördagen åkte vi till Croton on Hudson resevoir, ett jättestort vattenfall och själva resevoiren är tydligen det näst största stenbygget i världen efter pyramiderna? Elliot och Paul klättrade såklart upp medan jag höll mig på marken och Oscar hemma i soffan. I söndags blev det en utflykt in till stan(NYC). Efter de första veckorna på Manhattan har vi, alltså barnen och jag inte varit tillbaka på 2 månader. Vi har hållt oss ute i förorten och anpassat oss till the "suburbien life"och inte känt någon längtan in till storstaden. Men jag måste säga att Manhattan verkligen var något helt annat i vårväder, det var en härlig känsla att vara där, se alla människor och känna pulsen. För första gången kände jag att jag verkligen gillar NY. Det är då ingen särskilt vacker stad men det är något särskilt med pulsen, mångfalden och storheten som gör att man bara måste älska den. Eftersom barnen var med gick vi på "the Intreped" och kollade på alla krigsplan. Det var jättecoolt särskilt eftersom en av besökarna var en farbror som faktiskt hade arbetat på skeppet och kunde berätta i detalj hur det gick till på skeppet som bemannades av 3500 personer under 1940 till 1970 talet.

Skärpning!!

Jag ber mina tålmodiga läsare så hemskt mycket om ursäkt för bristen på inlägg. Jag har haft ett par väldigt hektiska veckor och helt enkelt inte hunnit sätta mig och skriva(eller så är jag bara dålig på att prioritera/planera)nu lovar jag hur som helst att skärpa upp mig.

Det är helt otroligt men trots att jag inte jobbar har jag svårt att få tiden att räcka till. En vanlig dag ser ut som följande; upp kl 07.00, väcker barnen, tjatar på dom hundra gånger att de ska upp och klä på sig, kl 07.30 frukost i ett ständigt pågående krig, kl 07.45 skjutsar jag mannen till tåget för att sen när jag kommer hem tjata på barnen att stänga av tv:n och borsta tänderna. Kl 8.30 äntligen, ger vi oss i väg till skolan som ligger 5 min promenadväg bort. När jag ser barnen skutta in i skolan vänder jag stegen hemmåt, hoppar in i bilen och kör iväg till gymet. Jag kör lite varierad träning men oftast blir det cardio i ca 20-30 min och sen ett varv i gymet. Ibland går jag på något roligt pass, Zumba passet är tex väldigt roligt. Det är en blandning mellan salsa och afrikansk dans. Innan jag är hemma är kl ca 12.00 och då ska jag duscha och äta något. Sen är det inte så mycket tid kvar innan jag ska hämta barnen i skolan igen. Oftast behöver jag handla eller fixa en massa ärenden på den lilla tiden. De dagar som jag inte tränar brukar jag dricka "coffee" med andra expatfruar eller träffa någon kompis(jag har nu 3 svenska vänninor).

De senaste två veckorna har varit extra hektiska eftersom barnen haft så mycket aktiviteter. Oscar går sista terminen i "elementery school" och ska efter sommaren börja i "middle school" typ högstadiet/gymnasiet och det är vädligt mycket aktiviteter och jippon kring dessa små avgångsstudenter. De har tex haft en stor "science fair" där eleverna haft i uppdrag att genomföra en forskningsstudie som de sedan dokumenterat för att redovisa på en liten mässa med montrar. Det var verkligen jätteroligt att gå runt och titta på vad alla eleverna hade hittat på. Det var allt ifrån roliga trick som racketer gjorda av petflaskor som sköts iväg med hjälp av läsk och mentos till riktigt seriösa studier. Det var tex en pojke som hade undersökt till vilket musik vi bäst memorerar, en annan pojke hade mätt elektriciteten i banan, potatis och citron. Det var verkligen en fantastisk tillställning där alla barnen stolt visade upp sina projekt. Och jag tänkte att de alla var som små försäljare på en riktig säljmässa...

Förra veckan följde jag med på en utflykt med Elliots klass, vilket var både roligt och bra i syfte att lära känna barnen i hans klass bättre. Nu har nog varenda pojke och även en del av flickorna redan varit hemma hos oss eftersom Elliot bara måste leka med någon varenda dag. Det kallas för att man har "playdate" och det är oftast noga planerat av barnens mammor. Jag har fått många telefonsamtal och mail från mammor som vill boka en playdate med Elliot. Sen har de sina kalendrar som är fullbokade i flera veckor framåt. Helt otroligt! Ni kan ju tänka er första veckan när vi var nya både i huset och i skolan och det ringde på dörren. Det var en mamma i Elliots klass som jag aldrig träffat som frågade om hon fick boka en playdate med Elliot för hennes flickas räkning??? Jag hade aldrig hört ordet playdate och tyckte det var lite väl avanserat att kalla det för en date bara för att hennes flicka ville leka med Elliot? Nu har jag lärt mig att det är så det heter här. Man lär nytt hela tiden...

Det är vår i NY!!

Wow vilken härlig helg vi har haft. Sol, klarblå himmel och säkert en 12 grader varmt. En riktig vårhelg i NY helt enkelt. Precis som hemma går alla man ur hus. Grannarna har fixat i sina trädgårdar och alla barnen har varit ute och lekt till och med våra barn som helst bara sitter framför tv:n eller datorn.

Det har varit en händelserik helg på fler sätt; i lördags kom Paul hem efter en vecka i ett vintrigt STHLM. Med sig hade han en massa efterlängtade svenska provianter. Ahlgrens bilar och dajmrullar till barnen, torrjäst, prästost och fazers blåa chocklad till mig. Han hade tom köpt tre pocket böcker till mig utan att jag hade kommit ihåg och be honom om det. Det var en mycket uppskattat överraskning, annu mer så när han faktiskt köpt Viveca Stens nya som jag verkligen längtat efter att läsa. Han är inte så dum den där mannen jag har ändå men helt klart bäst på lagom distans...

Så i söndags var jag på min första "babyshower" jag vet att det låter märkligt, det tyckte jag också ända till jag fick uppleva duschen i real life. En av de bättre traditioner man har här i USA måste jag säga. Det går ut på att man har en fest för den efterlängtade bebisen. Mammans vänner fixar partyt med mat och lekar och bjuder in mammans alla vänner. Så när Anna nu ska ha sin första Amerikanska bebis, dock hennes tredje barn ordnade så hennes amerikanska vänner en sk babyshower och som tur var bjöd de Annas svenska vänninor också. Förutom att det är väldigt trevligt så är det ju en himla bra ide att man får presenterna innan bebisen föds. Då behöver man ju inte köpa allt det där praktiska själv. Anna fick tex en amningskudde, en vagn där hon kan montera på bilstolen, en fin blöjväska, lakan och handukar och en massa kläder. Jag hade med mig kläder och filt från Polarn och Pyret så klart. Paul hade som sagt en lista på ärenden när han var i STHLM.

Sjukstuga igen!

Jaha då ligger Elliot däckad igen med feber och ont i halsen. Det är hans fjärde infektion sen vi kom hit. Vi andra har haft ungefär lika många så man kan säga att vi varit sjuka sen vi kom hit helt enkelt. Antingen är vi ett ovanligt klent släkte i familjen Collins eller så är det andra bakterier här i USA som vi inte har prövat på ännu. Trist är det i alla fall och ännu tristare är det att jag är tvungen att ställa in min och Annas date i Westchester Mall för säkert 5 gången. Det måste vara så att de högre makterna inte vill att vi ska ses och speciellt inte i Westchester Mall. Varje gång vi bestämmer en träff där så blir antingen någon av alla våra barn sjuka eller så blir det snöstorm och nu är det vara 5 veckor kvar till Anna ska nedkomma med sitt tredje barn så frågan är...

Hur som helst så behövde jag i alla fall inte ställa in lunchen med Tina igår. Jag förundras verkligen över hur mycket jag uppskattar att umgås med mina landsystrar från Sverige. Trots att det finns så himla många trevliga människor runt omkring oss, Amerikanare, Engelsmän, Irländare, Tyskar, Japaner så är det något speciellt och okomplicerat att umgås med sina landsmän. Herregud vad patriotisk jag blivit!!

Frisk i NY

Jag har varit frisk i säkert en vecka nu vilket var väldigt länge sen. Det är en helt otroligt känsla att må bra och orka göra saker. Det har resulterat i att jag varit på gymet 3 dagar i rad och tro mig när jag säger att det gör ont precis överallt i kroppen. Till och med armbågarna värker när jag böjer armarna. Men vad gör man inte för att komma in i bikinin i år. Jag behöver dessutom köpa en ny, har haft samma i 3 år... Finns det något värre än att köpa bikinis? En vännina till mig sa att här behöver man dessutom vara ute i god tid eftersom det blir urplockat redan i April. Det betyder att jag snart måste ge mig ut och prova bikinis!!! Därav alla hysteriska besök på gymet som ni säkert förstår.

Nästa utmaning är att hitta en frisör vilket är en historia i sig. Jag börjar bli lite smått hysterisk, håret är helt vildvuxet men att gå till hårsalongen skrämmer livet ur mig! Jag har gjort små försök, frågat runt lite bland bekanta vilket gjort att jag nu sitter här och är livrädd! För det första rynkar alla Europer pannan när man tar upp ämnet och berättar om hemska upplevelser. Amerikanskorna tipsar mer än gärna om sina fantastiska frisörer men sen när jag tittar på deras frisyrer blir jag föga inspirerad. Tydligen är det svindyrt oavsett vart man går dessutom är det i princip omöjligt att bli nöjd. Det verkar också så himla komplicerat. Först är det en person som tvättar håret, en som färgar och en tredje som klipper och i värsta fall kan det vara en fjärde som torkar och stylar. Sen när allt är klart ska jag betala i kassan och lämna dricks till alla de inblandade utifrån arbetsinsats??

Snöstorm igen...

...och ja, då stänger skolorna som sagt. I går när det varslades om snöstorm fick alla familjer veta att de skulle hämta barnen redan kl 13.00 och nu när så snön har fallit ja, då är skolan stängd. Det är verkligen lustigt! Tänk om vi hade det systemet i Sverige då skulle det inte ha blivit många skoldagar för barnen där hemma.

Skönt för Oscar och Elliot som får en lång helg men snopet för mig som hade gym och grejer inbokat i dag. Ja,ja vid det här laget så vet jag ju att det aldrig blir som man tänkt sig.

Imorgon åker Paul hem till Stockholm för en vecka och lämnar oss här. Han ska sitta i juryn för den presigefyllda reklamtävlingen "Guldägget". Vi kommer nog inte sakna honom särskilt mycket eftersom vi vant oss vid att typ aldrig se honom. Med sig till Sverige har han en lång inköpslista där bland annat SALT LAKRIS och torrjäst står skrivet. Jag och grabbarna ska till Ikea och på bio i helgen och så kör vi väl lite Uno också för att inte tala om alla timmar som kommer att spenderas framför datorn i vanlig ordning...

En vanlig helg i NY

Jag förstår inte varför helgerna går så himla fort? Kanske för att vi alltid har ett fullspäckat schema? Eftersom vi bara har helgerna att vara tillsammans och hitta på saker som en familj har vi alltid hundra aktiviteter inbokade. Dessutom ska ju alla få känna att de har gjort något roligt på helgen och tro mig, vi har lika många uppfattningar om vad som är roligt som familjemedlemmar. Den här helgen lyckades vi ändå ganska bra.

I lördags var det barnens önskemål att klättra och det är ju faktiskt bättre att de klättrar på riktiga klätterväggar än på hemmets väggar :) Vi har hittat ett jättebra klättercenter, ännu bättre än det hemma i Solna till Oscars stora glädje. Han är nu dessutom inbokad på en "after school club" och kommer att klättra varje onsdag efter skolan(till en kostnad av § 740). Det är verkligen svindyrt med fritidsaktiviteter!

Nu till det bästa... i söndags åkte vi till Woodbury commen outlet, kolla in deras hemsida http://www.premiumoutlets.com/outlets . Det är förvisso nästan en timmes bilväg dit men "oh my god" vilket outlet! Där fanns alla affärer man bara kan tänka sig. Jag och Paul blev helt vilda men som tur var hade vi ju shoppingpajjarna med oss. Alltså Oscar och Elliot är verkligen helt värdelösa på att shoppa. När Elliot köpt sina gubbar i Disney affären då var han klar och ville åka hem och det lät han oss minsann veta minst en gång i minuten... så det blev inte så mycket shoppat, en tröja på Ralph Lauren, en jättefin vårjacka och en del träningskläder på Nike.