Föräldraskap

Veckan som gått har varit extremt varm. Igår när jag hade min golflektion var det 37 grader och svetten bara rann. Det gick ändå över förväntan och jag börjar få lite hybris när det gäller golfen men då har vi ju som sagt inte börjat spela ännu. Vi över bara teknik och olika slag. Sen blir det ju lite extra kul att vi är 4 tjejer som är helt gröna som tramsar och driver med vår Pro mest hela tiden. Han är så där typiskt Amerikansk och talar hela tiden om för oss vilken tur vi har som får lära oss allt rätt från början(tack vare honom...).

I går var jag på ett intressant möte i skolan, "How to get your child prepered for middleschool" typ mellanstadiet. Det är en stor sak här. Det är ca 150-200 elever som ska börja middle school i höst men på mötet var det bara 18 mammor. Ja, bara mammor men det kanske beror på att mötet började kl 9.30 på morgonen? Hur som helst så pratas det mycket om hur svårt det är att börja 6:an, en stor förändring som ställer krav på eleverna. Tex har man inget hemmaklssrum utan alla lektioner är i olika rum. Det är exakt 4 min mellan varje lektion och på de 4 min ska man hinna till sitt skåp, byta böcker och ta sig till nästa lektion. Kommer man försent mer än 3 gånger blir det kvarsittning(på morgonen). Lunchen är 25 min och därutöver har man ingen rast utan som sagt 4 min mellan lektionerna hela dagen. Jag vet att jag tjatar men varför just 4 min???

Min förväntan på mötet var som sagt att vi skulle prata om de här lite mer praktiska sakerna med det visade sig att det skulle handla om transformationen från barn till så småningom tonåring. Lite om vad som händer i ungdomarnas hjärnor och hur de kan bete sig. Det var väl i och för sig helt ok för mig att prata om detta också men det värsta var formen för hur detta gick till.

Efter en kort intro fick vi dela upp oss och bilda två ringar. Den inre ringen skulle vara vända mot den yttre ringen så att vi på så sätt bildade par. Sen fick vi i uppgift att på några minuter berätta för varandra hur det var när vi började mellanstadiet, hur vi mådde, dramatiska händelser, hur vi utvecklades osv. Och hela tiden fick vi med några minuters mellanrum rotera så att vi pratade med så många mammor som möjligt. Och idag funderar jag fortfarande på vad jag egentligen lärde mig?

En viss känsla av obehag dröjer sig dock kvar från gårdagens möte med de andra mammorna. Jag tror att det beror på deras många och ganska hårda åsikter om barnuppfostran. Det var synpunkter på mobilanvändande, tv och datorspelande, hur mycket eller lite aktiviteter som är bra för barnen. Obehagskänslan handlar egentligen inte så mycket om själva innehållet i diskussionerna utan mer om att andra mammor har så stort behov av att framhålla sitt föräldraskap och tala om för alla andra hur dom bör göra. Det var också någon som sa att de föräldrar som borde vara på mötet uppenbarligen inte var där, alltså typ vi som sitter här är redan så fantastiska föräldrar så vi behöver egentligen inte vara här men det är synd att de andra värdelösa föräldrarna inte är här så att de kan lära av oss...

Jag ser också definitiva kulturskillnader när det gäller synen på barn och ungdomar. De tycker tex att det är bra att det inte är raster i skolan för det är då "the bad stuff happens". De tycker också att det är bra om barnen har mycket uppstyrda aktiviteter på fritiden så att de inte går runt och dräller med sina kompisar för det är då "the bad stuff happens". Jag satt och funderade på vad som händer med barn om de aldrig får göra lite "bad stuff"? Hur ska de då utvecklas och lära av sina misstag? och frågan är om det inte kommer ut förr eller senare i alla fall?