Egentligen saknar jag ord men ska ändå försöka beskriva den fantastiska upplevelse som mötet med "committee on special education" gav mig. För att bygga upp dramatiken ytterliggare ska tilläggas att jag har varit fruktansvärt nervös inför det här mötet och legat sömnlös många timmar de senaste nätterna. Trots att jag försökt förbereda mig inför mötet har känslan av total maktlöshet hängt över mig eftersom jag inte alls vetat vad jag har att vänta. Bara att det är en väldig massa människor med olika titlar som ska vara med och ge sin bild av Oscars inlärningsvårigheter och utifrån det fatta beslut om åtgärder.
Eftersom jag ändå utgår ifrån hur det fungerar hemma i Sverige där man måste kämpa och strida för minsta lilla extra hjälp har jag noggrant skrivit ner Oscars behov och våra krav på resurser. Allt noga formulerat på ENGELSKA... mest nervös har jag varit över hur jag ska kunna argumentera och stå på mig i mötet eftersom det ändå är svårare på engelska och speciellt när man är lite pressad.
I går morse kl 9.00 var det så dags. Vi samlades runt ett konferensbord och det var inte mindre än 9 personer inklusive mig och Paul!! Det var kvinnan som är ansvarig för special undervisning i kommunen, skolpsykologen, Oscars klasslärare, 2 special lärare, en logoped och en annan förälder som har barn med inlärningssvårigheter. De olika specialisterna fick redogöra för alla de tester de gjort på Oscar.
Sammanfattningsvis visar utredningen på att han har en ganska ovanlig profil då han är så pass ojämn i sin begåvning. Han scorar högt inom vissa områden tex visuellt och logiskt tänkande men extremt lågt inom andra. Inget nytt kom upp utan det är ungefär vad vi redan visste men det är alltid så roligt att höra andra beskriva honom. Alla berättar hur mycket de tyckt om att jobba med honom och vilken otroligt fin och trevlig kille han är. Den yngre specialläraren hade tom tårar i ögonen när hon beskrev hur känslosamt han berättat för henne om sin passion för klättring och hur härligt det kändes att nå toppen. Det bästa av allt var ändå att hon flera gånger sa att han har så mycket mer att ge om han bara får hjälp att få ut det. Jag fick uppfattningen att hon var överförtjust i Oscar, såg hans fulla potential och verkligen ville hjälpa honom att utvecklas. De var också imponerade över vilken självkännedom Oscar har och hur naturligt han pratar om sina funktionshinder och beskriver sina känslor.
Hur som helst så var det ett mycket professionellt möte och efter genomgången specificerades en gedigen lista på konkreta mål och åtgärdsprogram helt utifrån Oscar. Allt var redan nerskrivet som förslag från hans speciallärare och av den logoped som testat honom. Lyssna på det här: Det beslutades att på Oscars alla lektioner ska det finnas en specialistlärare som kommer att fokusera på honom och om det eventuellt finns andra som behöver hjälp. Han kommer gå till ett dyslexi labb 4 gånger i veckan, ha en mentor som hjälper honom att organisera och planera sitt arbete och han kommer att få anpassade prov.
I skolan finns också ett par kuratorer som hela tiden är ute bland barnen för att lyssna, stötta och se till att alla har det bra. De sätter ihop grupper och har olika aktiviter efter behov. Just nu har de haft en frukostklubb där barnen kunnat äta frukost och prata med varandra och med de vuxna om saker som hänt eller annat som hänger över dom. Så himla bra tycker jag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar