Solen skiner på oss!!!

November och solen den bara skiner!!
För oss svenskar är det svårt att förstå att det snart är December eftersom solen den bara fortsätter att skina från en blå himmel. Det ger verkligen en helt annan livskvalitet. Vi har dessutom varit duktiga på att ta tillvara det fina vädret och passat på att vara ute mycket. Ja det blir ju mest på helgerna eftersom veckorna är fulla med läxor och träning för barnen.

Senaste veckorna har vi hunnit med Elliots säsongsavslutning i fotboll. De har kört världscup under hela hösten och Elliot som spelat för Brasilien tog såklart hem guldet. Jag tror alla länder varit representerade men i slutfinalen stod det mellan Argentina och Brasilien som hade tagit flest poäng under cupen. Behöver jag säga att det var en stolt Elliot som promenerade hem bärande på guld priset...

Vi tog en tur upp till Bear Mountain som ligger up state NY. Det tar bara 40 min dit men man kommer ut i skogen och upp på ganska stora kullar. Det var helt fantastiskt att stå högst upp på berget och se det vidsträckta landskapet och längst bort i horisonten såg man faktiskt konturerna av Manhattans skyskrapor.

Denna helg åkte vi in till Manhattan för att se julskyltningen på Macys och för att se Cirque du Soleis föreställning Wintuk på Madison Square Garden. Fan vad bra dom är och vad coolt det är att ha varit där!! Vi åt hamburgare på "Five Guys" som har stans bästa burgare så barnen var väldigt nöjda. I helgen var vi på en jättefin bondgård och tittade på roliga, busiga grisar och förundrades över de lustiga kalkonerna som vi ju snart ska äta upp???

Just det, det är Thanks Giving på torsdag och vi ska äta en traditionell kalkon middag tillsammans med våra grannar. Vi har knytkalas och så klart åtog jag mig att laga kalkonen! Nej då jag känner ingen press alls!!!

Halloween

Oj vad kul det var att fira Halloween på Amerikanskt vis. I över en månad har stämning och förväntningar trappats upp, hem, trädgårdar, skolor, affärer ja alla har de dekorerat och dekorerat den ena värre än den andra.

Och när sen sista helgen i Oktober äntligen infann sig var det som ett klimax av ståhej. Hela helgen var det jippo för både stora och små. På fredagen var jag och Paul bjudna på vuxen fest på golfklubben. Vi var ett sällskap på 6 par som gick dit tillsammans och jag måste säga att det var länge sen jag hade så kul. Slottet var pimpat som ett spökslott och alla både gäster och personalen hade tagit dresskoden på allvar. DJ:n var helt fantastisk och ledde tävlingar och all- dans så att alla verkligen gav järnet. Det var som att färdas i en tidsmaskin och hamna mitt på golvet i filmen "Saturday night fever". I över 4 timmar dansade jag i högklackat och Paul i sin Jack Sparrow outfit. Roligast var killen som var utklädd till Richard Simons och som fick en nunna, en rabbai och en munk att släppa loss. Säga vad man vill om Jänkare men party är de riktigt bra på!!!

På Söndagen var det så den riktiga Halloween dagen. I vårt område hade man ordnat med ett gemensamt "block party"Alla gick man ur hus och samlades högst upp på gatan. Först var det pizza och annat smått och gott sen gick alla i en parad runt området i sina fina kläder. Sist men inte minst var det så dags att gå och "trick & treat". Det var nog det mest fantastiska på hela helgen att få uppleva hur fint alla hade gjort för barnen när de gick runt med sina korgar och kassar för att samla godis. Den ena trädgården var finare än den andra. Otippat roligast var ändå att gå hem till Rektorn(som bor i vårt område) hennes trädgård var som spökhuset på gröna lund med massor av rök och spökliga ljud. På baksidan hade hon inrett sitt lilla skjul till ett riktigt läskigt spökhus där barnen fick gå och hämta godis om de tordes...

På måndagen var det sen insamling av godis till alla stackars soldater som befinner sig där ute i Afghanistan eller Irak. På så sätt blev vi i alla fall av med lite av de kilovis av godis som barnen samlat i hop. Tankläkaren kommer nog tjäna sig en bra hacka på familjen Collins när allt godis är uppätet.

Pumpkin picking!!

Oj vad skoj vi hade när vi åkte upp till Bershire för att vara med om den stora skördehelgen. Det var våra kära vänner, familjen Bradley som hade planerat hela dagen och det gick i en himla fart. Vi hann med allt som de brukar göra på en helg på EN dag. Full rulle blev det... Vi åkte hemifrån kl 8.30 och kom fram vid kl 11.00 lagom till första hölasset som tog oss ut till äppelodlingarna där vi plockade äpplen, klättrade i träden och ojjade oss över den fantastiska utsikten. Tillbaka på gården blev det äppelciderprovning tillsammans med nybakade kanelmunkar. Sen var det in i bilen för att åka till Jiminy Peak som eg är en skidanläggning där de hade utförsäljning av skidor. Både jag och Paul gjorde såklart värsta fynden och har nu nya skidor,pjäxor, ja rubbet. Innan vi åkte vidare måste ju alla såklart åka "the mountain coaster". Än var dagen inte slut vi skulle ju plocka pumpor och majs också. Sen måste vi ju klappa alla bondgårdens djur också. Ja det blev en helt underbar lång och händelserik dag.

Underbar höst!

Det är höst i New York och jag kan bara konstatera att det är helt underbart, min absoluta favorit säsong. Solen skiner från en klarblå himmel naturen är färgad i gula, oranga och röda toner och luften är klar och frisk. Temperatur ligger runt 15-20 grader och luften är klar och frisk. Jag som alltid älskat hösten njuter i fulla drag.

Familjen Tingvall har varit på besök och vi har haft det jättetrevligt. Det har såklart blivit mycket shopping, extra mycket denna gång eftersom de kom med tomma väskor och bara ett ombyte kläder. Det var riktigt roligt att följa deras shopping hysteri. Killarna var också helt tagna av Manhattan och alla skyskrapers och de gillade särskilt mycket att åka skateboard i Central Park.

För oss i familjen Collins blev det lite av en ögonöppnare. Vi tycker ju att det är rätt jobbigt att åka in till city speciellt barnen som inte alls är särskilt imponerade. Besöket fick oss att inse att vi redan har blivit alldeles för hemma blinda och lever ett ganska inrutat Svensson liv här ute i förorten. Det går ju faktiskt inte för sig att bara slösa med tiden på det här viset. Vi måste bli mer upplevelse fokuserade och ta till vara på allt denna häftiga stad har att erbjuda...

Hej och hå vad det går...

Här sitter vi en lördag eftermiddag jag och min Oscar. Han sliter med läxor och jag sitter brevid mest som ett moraliskt stöd, för han klarar sig alldeles utmärkt själv. Inte behövs det mycket övertalning för att få honom att avbryta datorspelandet för att komma och göra läxorna heller. Jag tror faktiskt att för första gången i hans liv är det lite, lite kul att studera. Även om jag anser att Rye Middle School är värsta koncentrations lägret så får jag erkänna att de måste göra någon ting rätt som lyckas få min son intresserad av att anstränga sig och lära sig nya saker. Det handlar om att skolan faktiskt anpassar uppgifterna helt utifrån Oscars nivå. Det är inte så att alla gör exakt samma uppgifter utan det finns en mängd nivåer för olika elever. På så sätt blir skolan mer individanpassad. Oscar ser också att det inte finns något annat val än att kämpa på och göra sitt allra bästa. Alla andra gör ju det och ALLT följs upp!

Själv har jag haft fullt upp den senaste månaden med att ta hand om besökare. Först var det svärföräldrar som var här i 2 veckor och nu har vi kompisarna Tingvall här i 10 dagar.
Det är verkligen jättekul att så många vill komma och hälsa på men samtidigt är det en ganska stor ansträngning på vårt familje/vardagsliv att hela tiden ha folk som kommer och bor med oss. Och det är ju just det att allt blir så himla trevligt, man åker runt, turistar, shoppar och myser men hinner liksom inte med vardagen som ALLTID kommer ifatt en ändå...

Från och med nu stänger vi pensionat Collins för en tid framåt och när vi öppnar igen kan man bara boka in sig kortare perioder. För det pågår nämligen djupgående renoveringsarbete bakom fasaden...

Hur gör man?

Hur gör man för att få tiden att räcka till allt det man vill göra? Jag menar vad är det för fel på mig som STÄNDIGT lider av tidsbrist och ALDRIG hinner allt som jag tänkt mig? Jo jag fattar att jag är en hopplös tidsoptimist som har alldeles för höga mål och krav som dessutom är helt usel på att planera och organisera tillvaron men ändå, JAG JOBBAR JU INTE!!

Hur gör man för att bli mer planerad och organiserad som människa? Hur gör man för att få ut maximalt av sin tid? Alltså om jag bara visste!!

Nu har allt dragit igång igen. Barnen är i skolan till kl 15.00 och jag härjar runt på dagarna för att hinna med träning, tvätt, städning, shopping, matlagning, gäster och annat socialt umgänge(vilket sällan hinns med) Tis, ons, tors är det Tai Kwando eller klättring sen är det läxor i ca 1.5 timme.

Hej och hå vad det går. Det som inte går så himla bra är mina studier eller mina ambitioner att komma igång och måla eller syssla med något annat kreativt. Jag vill, jag vill, jag viiiilllll så mycket men hinner så lite!!!

Så hur gör man?

Dyrköpt läxa!!

Snart 40 år och man tror att man känner sig själv. Icke!!

Det var det här med att skaffa hund som kändes så otroligt rätt. Det var inget överilat, impulsivt beslut. Jag har tänkt på det i flera år. Barn och djur är en underbar kombination har jag tänkt, barn ska växa upp med djur har jag tänkt, det blir bra för barnen att ta lite ansvar, för oss som familj att bli mer aktiva, komma ut i naturen har jag tänkt.

Jag har inte tänkt så mycket på det faktum att man blir mer låst, att det blir som att få ett litet barn med oändligt mycket behov av omvårdnad, kärlek, träning osv. Eller jag har nog tänkt på det men inte sett det som något problem. Otroligt naivt jag vet!!

Så fick vi hem denna fantastiska hund. Hon var så söt och kärleksfull. Lite skadad i själen av sitt tidigare liv som vi inte vet så mycket om men ändå superfin. Hon har definitivt potential att bli en perfekt hund men behöver lära i princip allt från början. Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Hon ville ut hela tiden och jaga ekorrar, hon var inte speciellt intresserad av barnen, hon ville bara vara med mig och hängde mig i hälarna hela dagarna, gick jag ut ur huset gnällde hon till jag kom hem. Hon bajsade inne och kunde aldrig riktigt komma till ro. Jag fick PANIK!! och helt plötsligt kunde jag bara se de negativa aspekterna med att ha hund.

Det blev en känslomässigt dyrköpt läxa för mig. I dag känner mig som ett monster som gjort barnen besvikna men också för att ha utsatt den stackars hunden för onödig stress. Vi önskar Meadow allt gott i livet. Låt henne få en underbar, kärleksfull och tålmodig familj. Det förtjänar hon <3