Den stora lyckan!

http://svtplay.se/t/149507/jakten_pa_lyckan

Den senaste tiden har jag grubblat en hel del på det här med lycka och tillfredsställelse(det är väl ungefär samma sak va?). Jag har kommit så långt i mina tankebanor att jag accepterar att lycka är korta magiska ögonblick och alltså inget bestående tillstånd som jag trott och väntat på ska infinna sig. Men hur mycket och ofta ska man då känna lycka för att kunna kalla sig lycklig? För det måste väl vara så, för de allra flesta, att det är ganska mycket svett, tårar och hårt arbete för att uppnå de där korta stunderna av lycka? Passande nog har Hanna Hellquist ett bra program på SVT om just jakten på lycka som ger mig bra underlag för fortsatta grubblerier. Jag gillar speciellt diskussionen hon hade med Mark Levengood som anses vara en av Sveriges lyckligaste. Han menar att om man har ett balanserat liv, är en balanserad person så har man bra förutsättningar för att uppleva lycka. Bra sagt Mark! men hur fan blir man balanserad då??

Jag inser att det är ganska lönlöst att grubbla men jag har ju äntligen lite tid över och då ska man väl passa på. Dessutom har jag på allvar svårt att acceptera att jag inte upplever fullständig lycka och tillfredsställelse nu när jag har fått en"time-out" mitt i livet. När jag jobbade var jag frustrerad över allt jag inte hann göra och nu när jag "är ledig" handlar frustrationen om att jag tycker det är tråkigt att inte jobba.

När vi gav oss i väg såg jag framför mig hur jag skulle utvecklas som människa. Jag skulle bli så harmonisk och balanserad och vi, familjen Collins skulle leva lyckliga i resten av våra dagar... riktigt så blev det inte kan jag säga. Jag är fortfarande samma "vill så mycket men hinner så lite" människa som stressar runt för att försöka hinna så mycket som möjligt. Dessutom tycker jag att det är skittrist att sköta markservicen. Det är inte roligt att städa, tvätta, handla, laga mat hela tiden. Nej, någon självklar hemmafru det är jag då inte!!

Vargavinter!

Aldrig hade jag väl trott att vi skulle få en sån extrem vinter här i NY. Vi är ju för fasiken på sydligare breddgrader! Sedan i julas har vi haft 7 snöstormar med massor av snö. Barnen har inte gått en hel vecka i skolan denna termin och jag håller på att dö av tristess.

Det kommer lätt en halv meter snö på en natt när det är storm. Vi vaknar upp och får formligen gräva oss ut ur huset. Till en början var det roligt och mysigt med all snö och barnen som fick vara hemma från skolan. Nu är vi som sagt rätt less speciellt eftersom det pendlar mellan slask och is. I morse var allt, precis allt helt täckt av ett tjockt lager av is. Allt glänser och ser väldigt snyggt ut, som om det var inplastat men det är helt omöjligt att vara ute. Nu regnar det dessutom vilket gör det ännu farligare och vi kan helt enkelt inte gå ut över huvud taget idag.

Jag vill ju träna, åka in till city, fika med väninnor och leva lyxfruliv men blir ju avbruten hela tiden! Så idag blir det till att underhålla killarna, försöka få dom att inte bråka med varandra så mycket eller bli sittande framför datorn hela dagen. Ja, det sammanfattar livet ganska bra. Och eftersom ingen annan kommer tycka synd om mig så får jag väl göra det själv då!!

40 år och tonårs morsa!!

Som att det inte är nog med att bli tonårsmamma man har dessutom blivit en 40-taggare!! Det här är ju underlag för att slå till med en riktig ordentlig livskris tänker jag. Men hur jag än trycker och krystar så kommer det ingen kris. Eller i alla fall inte mer än vanligt. Ni som känner oss vet ju att det ständigt är lite kris och kaos i familjen Collins men det är ju bara så vi är.

Nej en livskris menar jag skulle vara lite mer självisk och navelskådande och liksom bara handla om mig. Jag skulle bli helt förändrad, antingen genom att bli så där patetisk utseende fixerad, försöka se ung ut och springa på krogen för att bli bekräftad. Eller så skulle jag bli helt utflippad och bara klä mig i rött, meditera och prata med de döda?

Men som sagt, än så länge har inget hänt. Jag känner mig snarare mer harmonisk än någonsin. Är nöjd med både den jag är och hur jag ser ut(ja kanske inte till 100% men ändå). Tycker både man och barn är rätt fantastiska och känner mig lyckligt lottad som har så många nära och kära. Så vad har jag att krisa om egentligen? Ja vi får se det kanske kommer?

Jag hade i alla fall en väldigt rolig 40-års fest här hemma med alla våra närmaste vänner. Tro det eller ej men efter bara 1 år här så var det svårt att begränsa inbjudningarna till 25 personer. Även om jag gärna hade bjudit fler kunde vi helt enkelt inte få plats med fler i vårt lilla hus.
Vi bjöd på svensk plock mat och champange. Särskilt sill snittarna blev väldigt uppskattade.
Jag fick så himla fina presenter; 3 halsband, 2 armband, 2 sjalar och 2 presentkort till SPA och ett presentkort för Manikyr och Pedikyr som jag bara älskar. Från Paul fick jag ett jättefint diamant halsband och från mams & paps örhängen till. Jag känner mig sååå bortskämd men det är jag värd eller hur!!!

Tiden består...

Jo det var ju ett tag sen sist.
Det är inte så att jag inte vill eller orkar skriva utan det är tidsbrist. Men nu har min kloka lärare faktiskt sagt till mig att man inte kan skylla på att tiden inte är tillräcklig. Det är möjligen orken eller engagemanget som inte räcker till men tiden den består. Det tycker jag var väldigt kloka ord som jag ska försöka ta till mig i min värld av ständig tidsbrist.

Ok, tiden kanske består men jag har i alla fall haft väldigt mycket att fylla tiden med den senaste månaden. Mest har jag firat. Firat Oscar som fyllt 13 år, firat jul och nyår, firat att mor och far har varit här samt firat att jag fyllt 40 år. Jag har helt enkelt firat så mycket att allt annat blivit lidande. Jag har tex inte skrivit klart rapporten för att bli klar med min kurs i tid. Jag har inte heller hunnit sköta korrespondansen med nära och kära så bra som jag vill och dessutom har jag försummat bloggen. Skäms och fy!

Nu när allt det roliga är över och det är dags att komma in i rutinerna igen ska jag försöka ta mig tid att skriva lite mer frekvent på bloggen.

SJuk sjuk sjuk!!!

Här har vi sjukstuga igen. Det verkar som om det är nya bacciler här i NY som vi inte är det minsta imun mot. Hela våren, sommaren och hösten har det gått bra men nu sedan det blivit kallare har förkylningarna avlöst varandra. Den här gången har jag varit riktigt dålig med bihålsinflammation och feber. I fredags natt när jag låg i hög feber passade Elliot på att bli magsjuk och kräktes ner hela sängen. Paul var inne på Manhattan och hade trevligt på favoritbistron Balthazar där jag också skulle varit om jag inte var sjuk. Lite vinterkräksjuka ovanpå förkylningen blir perfekt tänkte jag och började torka kräks. Då går jag kanske ner några kilo lagom till Jul :)

Vi missade såklart en massa roligt i helgen pga våra sjukdommar . Mest synd var det om Elliot som inte kunde gå på Master Cosmos(Tai Kwando) julparty. Som tur var kommer det nytt skoj! På torsdag ska jag på Shobas födelseparty och på lördag är det drinksparty hos Thomsons så nu får det vara nog på eländet...

Bilder Washington

Första dagen gjorde vi Air and Space museum vilket var jättestor. Jag tror de hade varenda flygmasking där som någonsin funnits. De hade också en häftig rymd utställning. Vi tänkte på morbror Patrik som nog skulle behöva minst 2 dagar för att gå runt och dregla.

Andra dagen hann vi med att se vita huset, kongressen, 2 museer och botaniska trädgården . Det var det bästa med Washington att allt var så centrerat så man hann se så otroligt mycket på en dag. På kvällen åkte vi in till den gamla stadsdelen Georgtown som vi gillar starkt. Supermysigt!

Tredje dagen gjorde vi Arlington begravningsplats vilket var en stark upplevelse. Vita gravar överallt, i alla väderstreck och så Kennedy gravarna.

Thanksgiving

Ja som ni märker händer det inte så mycket på bloggen just nu. Det beror INTE på att det händer för lite i vårt liv tvärtom, här är det fullt upp som vanligt. Och vi har haft så himla mycket trevligt på sista tiden så jag vet inte vart jag ska börja?

Vi börjar med Thanksgiving vilket är ytterliggare en helg att fira här i USA. Jänkarna är verkligen fantastiska med sina hollidays. Thanksgiving har vi förstått är en väldigt starkt tradition. I stort sett handlar det om att man äter Kalkonmiddag med nära och kära och är tacksam för allt man har. Helgen inleddes med en konsert i Elliots skola. Barnen sjöng alla möjliga Thanksgiving sånger om allt de är tacksamma för. De var uppklädda i den obligatoriska "concert attire" vilket är svarta byxor och vit skjorta för pojkarna. Flickorna har svart klänning eller kjol med vit blus. Vet inte om det är kläderna som gör det men de sjunger som änglar.

På torsdagen, vilket var "the big day" åt vi kalkon hemma hos vår snälla grannar Kim och James tillsammans med ytterliggare en familj. Det var precis så där mysigt och gott som man ser på alla Amerikanska filmer. På fredagen gick vi upp tidigt och körde till Washington där vi stannade över helgen.
Washington överträffade mina förväntningar totalt. Dels finns det så himla mycket att göra, dels är det fantastiskt lätt att ta sig fram i den staden. En akademisk stad med flera högt rankade universitet, massor av institut och myndigheter. En snygg stad, trevliga affärer och restauranger. För mig påminnde staden om både London och Amsterdam