Tjejsegling, en vitamininjektion som räcker länge..

Det är helt ofattbart att det är september och jag fortfarande går här i sommarvärme med barnen hemma. Jag kan inte vänta till de börjar skolan nästa vecka. Känns som om sommarlovet varat en eeeeevighet och vi är såååå trötta på varandra. Men jag måste ändå säga att det gått över förväntan. Och faktum är att jag alltid drömt om att få vara hemma en hel sommar med barnen utan att behöva pyssla ihop det för att de inte ska behöva vara på fritids eller själva för mycket. Det har varit mysigt men samtidigt arbetsamt. Man kan lugnt säga att sommarlovet är hemmafruarnas arbetstopp.

När jag går här hemma i stök och bök så kan jag inte sluta tänka på den underbara seglingshelgen som jag fick uppleva sista dagarna i Sverige. Det var en så fantastisk avslutning att få segla runt, lugnt och stilla i den vackra skärgården tillsammans med ett gäng supersköna tjejer. Att få ägna sig åt att ena sekunden prata om livets allvar och andra sekunden tramsa och flamsa i 3 hela dagar är som en vitamininjektion för själen som räcker hela långa vintern.

Bara att vara på sjön och i skärgården är en form av terapi och man märker att vi alla(7 tjejer) går in i någon slags själslig resa. Vi pratar och stöttar varandra mycket men var och en har också sina egna tankar och reflektioner som rör sig i huvudet under resan. Vissa delar med sig av sina tankar medan andra vill hålla mer för sig själva men oavsett får vi alla ut enormt mycket av att vara tillsammans i den lilla bubblan som båten blir till.

Det som slår mig är att det händer något med oss kvinnor runt 40-års åldern. Det är starkt, kraftfullt och superhäftigt. Man skulle kunna kalla det för "ladies power" en utveckling av girls power...

Så blir det..

Ända sedan jag var liten har jag drömt om att ha hund. Ja om man ska vara ärlig så var det inte bara hund jag drömde om, det var hästar, hundar, katter ja allt som var hårigt och gick på 4 ben. Efter en evighet och sjukt mycket tjatande fick jag så till slut en katt av mamma och pappa. Jag kommer fortfarande ihåg den dagen då vi hämtade Kalle, den katten glömmer jag aldrig(det gör förmodligen ingen annan heller som träffade honom).

Kalle blev kvar hemma när jag flyttade hemifrån. Det gick inte att flytta på den där gamla sura gubben. Det tog dock inte lång tid innan jag hade skaffat min andra katt, Sigge. Världens underbaraste katt som följde mig i vått och tort. Han blev bara 16 år och dog inte långt efter Elliots födelse. Sen dess, alltså 7 år senare har jag fortfarande inte skaffat något nytt husdjur. Jag har varit klok och lyssnat på alla goda råd om att livet är så mycket enklare utan husdjur, att man blir så låst, att man inte kan resa som man vill osv.

Nu när jag inte har alla dessa kloka människor runt mig längre, när ingen ger mig goda råd, ja då har jag gjort den lilla flickan inom mig till viljes och skaffat en hund. På måndag kommer hon, den sötaste av dom sötaste och det ska bli så himla kul!!

Bytt är bytt...

Jaha nu har man bytt liv igen. Det tar bara 8 timmars flygtid så har vi ett helt annat liv i en helt annan kultur. Kontrasterna är större nu när jag vet vad det handlar om. När vi kom hit i Januari visste vi ju inte vad vi hade att vänta. Nu efter en månad hemma i Svergie är det bara att hoppa rakt in i det amerikanska förortslivet igen. Och det är inget fel med det livet, ganska underbart faktiskt. De flesta dagarna tillbringar vi vid poolen. Det är fortfarande runt 30 grader och strålande sol så det finns inget att klaga på. Men ändå har jag längtat tillbaka till Sverige varenda dag sen vi kom hit. Nu börjar det bli mycket bättre och nästa vecka börjar barnen i skolan så då blir jag lite friare och har dagarna för mig själv. Ska bli så skönt att komma in i alla rutinerna igen även om det handlar om läxläsning och ett evigt skjutsande hit och dit.

Den här hösten ska jag fortsätta med både Tennis och Golflektioner. Jag ska också läsa 2 kurser på distans via Svenska universitetet. Jag tänker också försöka mig på något kreativt skapande. Jag blev så himla inspirerad hemma i Sverige. Det var alla inredningstidningar och alla små underbara inredningsbutiker som gav mig massor av lust och ideer att skapa. Vi får se vad det kan bli av det...

En sorgsen dimma runt mitt hjärta...

Tillbaka i Rye efter en helt underbar sommar i Sverige lägger sig en sorgsen, längtande dimma runt mitt hjärta. Det är märkligt hur mycket man kan älska en stad, hur en stad, ett land kan betyda så mycket. Just nu känns det som jag bara vill hem, att livet är för kort för att inte vara där jag helst av allt vill vara. Jag vet att jag låter hopplöst tråkig men faktum är att jag alltid sagt till Paul att jag inte förstår varför vi ska bo någon annan stans än i Sverige som för mig är det bästa landet i världen...

Som tur är har jag helt underbara vänner här i Rye som snabbt gör att jag kommer ihåg hur himla trevligt livet kan vara. Jag hann bara landa så var jag bjuden på tjejmiddag, bokklubbsträff och nya golflektioner. Det kommer så klart att bli ett helt fantastiskt år!!

Semester i Sverige

Tänk vad konstigt det kan bli, helt plötsligt känns Sverige som ett fantastiskt semesterparadis. Innan vi flyttade ville vi ju helst bort från Sverige på semestern för att få uppleva andra kulturer och framför allt få lite sol och värme. Efter 2 månader av stekande hetta i New York kan jag inte tänka mig ett bättre klimat än den svenska sommaren. Dessutom anlände vi efter den 3 veckor långa värmeböljan som Sverige överraskades med i Juli så vi har haft en helt "lagom" temperatur.

I dag åkte Paul tillbaka till NY efter två och en halv veckas semester. För Paul var det nödvändigt att verkligen få vila och gå ner i varv på semestern och därför bestämde vi oss att tillbringa hans två veckor ute på landet. Vi har haft det helt underbart ute i Vätösund; fiskat, badat, paddlat kanot och umgåts med nära och kära. Allt i ett lagom vilosamt tempo...

Första veckan åkte vi på en del utflykter. Vi gjorde Grisslehamn och Österskär en dag. En annan dag tog vi en nostalgitripp till Länna med Micke, Lena och lilla Vincent sen åkte vi hem till dom i Harka. Det var en solig och supermysig dag speciellt eftersom deras lilla Vincent 2 år är såååå himla söt! Oscar blev helt tagen av den lilla krabaten och vi fick se en ny omhändertagande sida hos Oscar som inte lämnade Vincents sida på hela dagen... Åse och Bobbe kom ut och hälsade på oss en heldag på landet och på lördagen hade jag bestämt träff med min gamla barndomskamrat Lotta inne i Norrtälje som jag inte träffat på 12 år!! På söndagen kom mams & paps ut över dagen. Vi grillade och hade mysigt sen hängde Oscar med dom hem till stan för att träffa lite kompisar.

Andra veckan blev också händelserik om än något lugnare. På måndagen intog vi en underbar födelsedags middag på Åtellet i Norrtälje(present till Paul från mams & paps). På tisdagen körde vi in till stan för att hämta Oscar och för att Paul hade lite möten. Det blev en hektisk dag men jag och Elliot hann med både Naturhistoriska, en sväng på stan, fika i Edsbergsparken, fika hemma hos Anna och Ida och middag hemma hos mams & paps(stuvade makaroner). Så på onsdagen fick vi finfrämmande av fam Malmberg och det bästa av allt, kusin Rebecka stannade kvar hos oss resten av veckan. Så för Oscar blev det en super duper vecka men kanske lite väl mycket umgänge och håll i gång för hans stil....

Nu sista veckan ska vi bara umgås med nära och kära och jag ska ut på min tjejsegling i helgen såklart...

Sommarlov men vart är alla barn?

Jo de är på "summercamp" såklart!!

Jag kan inte låta bli att tycka lite synd om de Amerikanska barnen som aldrig bara får vara lediga.
Nu när sommarlovet äntligen är här ska de iväg på sina läger. Det finns massor att välja på både sova över läger, dagsläger, sportläger, seglarläger, klätterläger, Tai Kwandoläger, ja allt man bara kan tänka sig. Självklart är det svindyrt men det är inget som hindrar de Amerikanska familjerna från att skicka sina barn på läger i princip hela sommaren. Till och med Oscars kompisar som är stora är iväg på läger hela sommaren så han har ingen att hänga med.

Som tur var fick Elliot plats på ett läger där många av hans kompisar spenderar hela sommaren och där har han nu varit de senaste två veckorna. Han har haft kul men det har samtidigt varit ganska jobbigt. Han börjar redan kl 8.30 och då ska han ha med sig lunch. De har hållit till i en av skolorna här i Rye men har inte kunnat vara ute så mycket på grund av den otroliga värmen. Så i det stora hela har det handlat om att bunta ihop massvis av ungar med några ledare och stoppa in dom i skolans lokaler. För detta har vi betalat tusentals kronor och det är frågan om det har varit värt det?

Vi har ju som sagt betalat en massa pengar för att kunna bada i områdets pool också men där är ju inga barn på dagarna. Jag blir inte klok på det här systemet! Det värsta av allt tycker jag ändå är att Mammorna ändå är hemma, de jobbar ju inte så varför vill de inte ta hand om sina egna barn?? Alla har ju dessutom städhjälp, kemtvätt och inte sällan även en barnflicka. What the hell is going on in this country??

Nu ser jag i alla fall fram emot att bara vara tillsammans med mina killar. Det är skönt att ingen måste i väg, vi kan gå och mysa hela morgonen utan några måsten...

Pensionat Collins

Idag är vi så framme vid svärföräldrarnas 17:nde och sista dag här på pensionat Collins. Det har varit både trevligt, lite jobbigt, lite sorgligt men också lärorikt att ha dom här. Jag kan konstatera att om någonting så lär man sig väldigt mycket om sig själv när man bor tillsammans med andra människor som man vanligtvis inte bor med. Till saken hör att vi aldrig bott hos Pauls mamma när vi hälsat på i Newcastle. De enda gångerna vi bott tillsammans är de fåtalet, 2 eller 3 besöken hon gjort hos oss i Stockholm och då har hon inte stannat längre än 1 vecka.

På många sätt är Sheila och John som mina svärföräldrar heter väldigt enkla människor att leva med. De är lugna, stillsamma och väldigt tacksamma för allt vi gör för dom. Å andra sidan är dom lite tafatta och initiativlösa och blir därför sittande i min soffa väldigt mycket. Det stressar mig och får mig att känna som om jag måste hitta på saker åt dom. Eftersom barnen också är lediga blir det väldigt mycket matlagande, fixande och skjutsande hit och dit vilket gör att de senaste veckorna har varit de mest arbetsamma för mig sen vi kom hit.

Dessutom har dessa veckor bestått av mycket kring skolavslutning och andra sociala event så sammanfattningsvis kan man säga att jag har haft väldigt mycket kul men är helt slutkörd och behöver semester från detta hektiska hemmafruliv!!

Något som jag bara måste berätta om är Oscars skolavslutning eller Graduation som det heter här. När man slutar 5 an här lämnar man Elementery school och ska börja Middleschool och det firas med en stor ceremoni. Dagen innan skolavslutningen hade de glassparty ute på skolgården och på kvällen är alla föräldrar inbjudna då själva ceremonin är. Aulan var fint smyckad med glittergirlanger och massor av ballonger. Barnen var uppklädda; pojkarna i kostym och slips och flickorna i sina finaste klänningar. Skolans orkester och kör, vilket typ är alla barnen i 5 an sjöng och spelade och sen var det dags för en evighetslång radda av awards för än det ena och än det andra. Det var verkligen en högtidlig upplevelse och jag tänker att det åter igen visar på vilket stort allvar man tar barnens skolgång här. Även om jag tyckte det var lite överdrivet med alla awards(speciellt eftersom Oscar inte fick någon) så visar det barnen att det lönar sig att anstränga sig. Återigen ser jag på den amerikanska skolans ambitionsnivå med skräckblandad förtjusning...

Oscar fick som sagt ingen award men vi är omåttligt stolta över de skriftliga omdömmen han fick och efter att ha hört allt fint de vuxna säger om honom i skolan. Även Elliot fick fina omdömmen som visar att han utvecklats jättemycket sen vi kom hit. Bra kämpat killar!!!