Den stora lyckan!

http://svtplay.se/t/149507/jakten_pa_lyckan

Den senaste tiden har jag grubblat en hel del på det här med lycka och tillfredsställelse(det är väl ungefär samma sak va?). Jag har kommit så långt i mina tankebanor att jag accepterar att lycka är korta magiska ögonblick och alltså inget bestående tillstånd som jag trott och väntat på ska infinna sig. Men hur mycket och ofta ska man då känna lycka för att kunna kalla sig lycklig? För det måste väl vara så, för de allra flesta, att det är ganska mycket svett, tårar och hårt arbete för att uppnå de där korta stunderna av lycka? Passande nog har Hanna Hellquist ett bra program på SVT om just jakten på lycka som ger mig bra underlag för fortsatta grubblerier. Jag gillar speciellt diskussionen hon hade med Mark Levengood som anses vara en av Sveriges lyckligaste. Han menar att om man har ett balanserat liv, är en balanserad person så har man bra förutsättningar för att uppleva lycka. Bra sagt Mark! men hur fan blir man balanserad då??

Jag inser att det är ganska lönlöst att grubbla men jag har ju äntligen lite tid över och då ska man väl passa på. Dessutom har jag på allvar svårt att acceptera att jag inte upplever fullständig lycka och tillfredsställelse nu när jag har fått en"time-out" mitt i livet. När jag jobbade var jag frustrerad över allt jag inte hann göra och nu när jag "är ledig" handlar frustrationen om att jag tycker det är tråkigt att inte jobba.

När vi gav oss i väg såg jag framför mig hur jag skulle utvecklas som människa. Jag skulle bli så harmonisk och balanserad och vi, familjen Collins skulle leva lyckliga i resten av våra dagar... riktigt så blev det inte kan jag säga. Jag är fortfarande samma "vill så mycket men hinner så lite" människa som stressar runt för att försöka hinna så mycket som möjligt. Dessutom tycker jag att det är skittrist att sköta markservicen. Det är inte roligt att städa, tvätta, handla, laga mat hela tiden. Nej, någon självklar hemmafru det är jag då inte!!

Vargavinter!

Aldrig hade jag väl trott att vi skulle få en sån extrem vinter här i NY. Vi är ju för fasiken på sydligare breddgrader! Sedan i julas har vi haft 7 snöstormar med massor av snö. Barnen har inte gått en hel vecka i skolan denna termin och jag håller på att dö av tristess.

Det kommer lätt en halv meter snö på en natt när det är storm. Vi vaknar upp och får formligen gräva oss ut ur huset. Till en början var det roligt och mysigt med all snö och barnen som fick vara hemma från skolan. Nu är vi som sagt rätt less speciellt eftersom det pendlar mellan slask och is. I morse var allt, precis allt helt täckt av ett tjockt lager av is. Allt glänser och ser väldigt snyggt ut, som om det var inplastat men det är helt omöjligt att vara ute. Nu regnar det dessutom vilket gör det ännu farligare och vi kan helt enkelt inte gå ut över huvud taget idag.

Jag vill ju träna, åka in till city, fika med väninnor och leva lyxfruliv men blir ju avbruten hela tiden! Så idag blir det till att underhålla killarna, försöka få dom att inte bråka med varandra så mycket eller bli sittande framför datorn hela dagen. Ja, det sammanfattar livet ganska bra. Och eftersom ingen annan kommer tycka synd om mig så får jag väl göra det själv då!!