Shoppat

Åh vad roligt det är nu när rean startat. Jag kan inte låta bli trots att jag verkligen inget behöver. Min garderob är sedan länge överfull men en ynka T-shirt från Theory kan man alltid klämma in. Rea på rea kan det bli bättre! Även Elliot var på shopping humör och gick loss på ett par super snygga shorts och en fin tröja.

Sjukstuga

Mitt i sommaren, och mitt i Elliots dyra, fantastiska "summercamp" blir han kräksjuk.

Inte är det en vanlig kräksjuka heller som går över på ett par dagar. Nej det är en kräksjuka som nu pågått i 10 dagar. Av en redan spinkig Elliot finns alltså inte mycket kvar...

Att det är strålande sol och 35 grader varmt ute berör inte oss för vi håller oss inne i vårt air conditionerade hus. Elliot tittar på tv eller tupplurar och jag städar, röjer garderober och sorterar pappershögar.

Tungt att säga Bon Voyage!

Det finns tusen fördelar med att bo i Rye, stranden, havet, skolorna, osv. Här bor också många expat familjer från världens alla håll och det har därför varit lätt att få nya vänner. Det blir verkligen en härlig blandning av folk.

Nackdelen med att bo i Rye och umgås med andra expat familjer är att det blir en del tunga farväl. Bara inom loppet av ett par veckor har vi varit på 3 Bon Voyage partyn och även om party alltid är roligt så blir man ju alltid lite sorgsen av att säga farväl. See bara på Elliots min vad fundersam han är över att kompisen William flyttar tillbaka till London. Men jäklar vilket kul party det var...

Måste ha...

Bordet på bild 1 och stolarna på bild 2.

Japp så får det bli!

(Undrar bara hur mycket det kostar att frakta hem till Sverige?)

Drömmer om...

Nu är jag trött på att bo i lånat hus. Ni anar inte hur mycket jag längtar efter att få inreda, dekorera och pyssla i mitt eget hem, i min egen trädgård.

Jo visst har det varit nyttigt och lärorikt att lämna inredningshysterin bakom mig i Sverige och leva lite mer minimalistiskt. Men det verkar som jag har gjort det färdigt nu. För nu sitter jag dagarna i ända och dreglar på hemnet och drömmer mig bort med hjälp av ett antal inrednings bloggar.

Kolla in mina favorit bloggar men akta er. De är beroendeframkallande!

http://heltenkelthosmig.blogspot.com/

http://houseofphilia.blogspot.com/

http://www.skonahem.com/blogg/colourmethree/

Finbesök och midsommar

Skolavslutning, finbesök av familjen Bomans, midsommarfirande och andra festligheter har hunnits med i rasande fart de senaste veckorna. Roligt liv!!!

Vår utvecklingsresa!

Sitter egentligen och pluggar men känner att jag måste ta en paus från PM:et jag skriver om Information Overload. Ett verkligen intressant ämne som vi nog alla drabbas av lite då och då. Det som är intressant är att det nu finns en massa forskning inom området som visar på många viktiga samband och sanningar som borde vara ett högprioriterat område för management av idag.

Paul, Oscar och Elliot har åkt iväg till Elliots fotbollsträning som drar igång idag. Han är jätteglad för att han ska spela för Barcelona även denna säsong. De kammade ju hem hela världsmästerskapet i höstas och räknar kallt med att ta med pokalen även i vår.

Tänk att vi har bott här i snart ett och ett halvt år! Det har gått fruktansvärt fort samtidigt som vi hunnit med så mycket. En riktig berg- och dalbana har det varit. När jag tittar i backspegeln kan jag dela upp tiden i 3 faser, De första 6 månaderna var kaotiska på alla sätt och vis. Paul hade ett helvete på jobbet och barnen hade sitt lilla helvete i skolan. Jag försökte fokusera på att hjälpa och stötta samtidigt som jag byggde upp ett hem och ett socialt nätverk. På dagarna åkte jag runt och handlade allt som man tyvär inte klarar sig utan i livet(en jävla massa saker) jag administrerade och försökte förstå mig på detta sjuka byråkratiska samhälle. Bara att fatta hur sjukförsäkringen fungerade och hitta en läkare kändes överväldigande. På eftermiddagarna fick jag soppa ihop resterna av barnen och plugga, plugga, plugga. Paul träffade vi bara på mornarna eftersom vi hunnit somna innan ha kom hem på kvällarna. Allt var dock inte nattsvart. Vi fick snabbt fantastiska vänner som har gett oss så otroligt mycket. Vänskap är nog den största gåvan med att vara här tror jag.

De andra halvåret blev bättre på alla sätt även om både Pauls jobb och barnens skolgång fortfarande var tufft. Vi hade landad. Fördelarna började överväga nackdelarna. Och nu sen årsskiftet är allt toppen. Barnen har det bra och har utvecklats gigantiskt. Paul har bytt jobb och fått det så mycket bättre. Det är nästan som en Askungen saga där han får nypa sig i armen för att förstå att det är sant, att det kan vara så här trevligt att jobba. Det är det som är det bästa av allt, att titta på Pauls och barnens utvecklingsresa.

Jag då, jo jag tränar, går på sykurs och umgås med härliga människor.. och jo just det pluggar ...

Lycka!!!

Lycka är att samlas 1 gång i veckan med några av mina bästa vänner för att ha en gammal hederlig syjunta. Jag vet, det är verkligen kärringvarning nu men jag bara älskar mina Onsdagar. Tänk er själva. Vi är 4 tjejer som samlas hos min underbara granne Kim som ger oss sylektioner, hjälper oss att våga vara kreativa och genomföra olika sy projekt.

Jag har precis avslutat min första kudde och se själva. Ett riktigt konstverk!
Rozanne håller på att sy ett lapptäcke åt sin lilla 3 åring som älskar apor. Shoba har sytt två kuddar och lagat kläder och sytt upp byxor. Natasha har sytt gardiner och håller nu på att sy personliga kuddar till sina tre barn.

Och jag då, jo jag har som vanligt massor av projekt på gång samtidigt. Som ni vet har jag det
liksom inte i mig att bli klar med något innan jag snabbt måste vidare till nästa grej...
Men men jag har iaf gjort ett par shorts av Elliots för korta chinos, jag har lagat två tröjor, gjort färdigt en kudde och har två till på gång.

Vi är väldigt fokuserade och får massor gjort på våra 2 timmar samtidigt som vi får pladdra och skratta av oss ordentligt.

Det är lycka!!

Våren är här!!!

Efter en evighetslång vinter(3.5 månader) har våren äntligen kommit till New York. Det är märkligt att vi som svenskar upplever vintern som så lång här när den faktiskt är både kortare och mildare än hemma i Sverige. Jag tycker mig ha lidit av vintern mer här än vad jag brukar göra hemma i Svedala. Det är som om mitt vintertålamod blev kvar hemma. Kanske ligger det uppe på vinden i någon låda? Hur som helst så är jag mer än redo för vår och sommar!

Men innan jag kan sätta punkt för vintern måste jag berätta om vårt sportlov. Vi hade bestämt sen länge att vi skulle åka upp till Vermont och åka skidor. Paul hittade ett mysigt hotell som han bokade in oss på. Sen tog det inte lång tid innan Paul och Jenny också var inbokade där samma vecka. Efter ytterliggare några veckor hade 2 av våra vänner också bokat in sig där. Så det slutade med att vi var 4 familjer som firade sportlov tillsammans. Det här är familjer som vi lärt känna genom barnen så det var ju såklart jättekul för barnen att ha sina kompisar med. Hotellet var dessutom helt perfekt för umgänge. Det var ett familjeägt hotell med 25 rum väldigt nära backen.

Ägarna av hotellet är värda att nämnas, aldrig har jag träffat så trevliga och vänliga människor. Kanske berodde det på att de var "City people" som flyttat från Manhattan och lämnat sin bankkarriär för att driva det här lilla hotellet på landet i det vackra Vermont. De var harmoniska människor helt enkelt och då blir man kanske så där snäll och trevlig tänker jag. Jag fascineras och lockas av deras historia och val i livet samtidigt som jag försöker föreställa mig hur livet skulle vara och vad man gör sådär på landet långt borta från allt? Vart shoppar man? och när skulle man ha på sig de fina kläderna man shoppat??

Skidåkningen var grym och vi hade jättekul i backarna. Det är så roligt att åka skidor med barnen. Vi swishar fram och har så roligt. Jag och Paul får kämpa lite för att hänga med Elliot och Oscar som helst vill åka i trixbackarna med hopp och half pipe. Men skam den som ger sig. Vi hänger med än så länge i alla fall!

Den stora lyckan!

http://svtplay.se/t/149507/jakten_pa_lyckan

Den senaste tiden har jag grubblat en hel del på det här med lycka och tillfredsställelse(det är väl ungefär samma sak va?). Jag har kommit så långt i mina tankebanor att jag accepterar att lycka är korta magiska ögonblick och alltså inget bestående tillstånd som jag trott och väntat på ska infinna sig. Men hur mycket och ofta ska man då känna lycka för att kunna kalla sig lycklig? För det måste väl vara så, för de allra flesta, att det är ganska mycket svett, tårar och hårt arbete för att uppnå de där korta stunderna av lycka? Passande nog har Hanna Hellquist ett bra program på SVT om just jakten på lycka som ger mig bra underlag för fortsatta grubblerier. Jag gillar speciellt diskussionen hon hade med Mark Levengood som anses vara en av Sveriges lyckligaste. Han menar att om man har ett balanserat liv, är en balanserad person så har man bra förutsättningar för att uppleva lycka. Bra sagt Mark! men hur fan blir man balanserad då??

Jag inser att det är ganska lönlöst att grubbla men jag har ju äntligen lite tid över och då ska man väl passa på. Dessutom har jag på allvar svårt att acceptera att jag inte upplever fullständig lycka och tillfredsställelse nu när jag har fått en"time-out" mitt i livet. När jag jobbade var jag frustrerad över allt jag inte hann göra och nu när jag "är ledig" handlar frustrationen om att jag tycker det är tråkigt att inte jobba.

När vi gav oss i väg såg jag framför mig hur jag skulle utvecklas som människa. Jag skulle bli så harmonisk och balanserad och vi, familjen Collins skulle leva lyckliga i resten av våra dagar... riktigt så blev det inte kan jag säga. Jag är fortfarande samma "vill så mycket men hinner så lite" människa som stressar runt för att försöka hinna så mycket som möjligt. Dessutom tycker jag att det är skittrist att sköta markservicen. Det är inte roligt att städa, tvätta, handla, laga mat hela tiden. Nej, någon självklar hemmafru det är jag då inte!!

Vargavinter!

Aldrig hade jag väl trott att vi skulle få en sån extrem vinter här i NY. Vi är ju för fasiken på sydligare breddgrader! Sedan i julas har vi haft 7 snöstormar med massor av snö. Barnen har inte gått en hel vecka i skolan denna termin och jag håller på att dö av tristess.

Det kommer lätt en halv meter snö på en natt när det är storm. Vi vaknar upp och får formligen gräva oss ut ur huset. Till en början var det roligt och mysigt med all snö och barnen som fick vara hemma från skolan. Nu är vi som sagt rätt less speciellt eftersom det pendlar mellan slask och is. I morse var allt, precis allt helt täckt av ett tjockt lager av is. Allt glänser och ser väldigt snyggt ut, som om det var inplastat men det är helt omöjligt att vara ute. Nu regnar det dessutom vilket gör det ännu farligare och vi kan helt enkelt inte gå ut över huvud taget idag.

Jag vill ju träna, åka in till city, fika med väninnor och leva lyxfruliv men blir ju avbruten hela tiden! Så idag blir det till att underhålla killarna, försöka få dom att inte bråka med varandra så mycket eller bli sittande framför datorn hela dagen. Ja, det sammanfattar livet ganska bra. Och eftersom ingen annan kommer tycka synd om mig så får jag väl göra det själv då!!

40 år och tonårs morsa!!

Som att det inte är nog med att bli tonårsmamma man har dessutom blivit en 40-taggare!! Det här är ju underlag för att slå till med en riktig ordentlig livskris tänker jag. Men hur jag än trycker och krystar så kommer det ingen kris. Eller i alla fall inte mer än vanligt. Ni som känner oss vet ju att det ständigt är lite kris och kaos i familjen Collins men det är ju bara så vi är.

Nej en livskris menar jag skulle vara lite mer självisk och navelskådande och liksom bara handla om mig. Jag skulle bli helt förändrad, antingen genom att bli så där patetisk utseende fixerad, försöka se ung ut och springa på krogen för att bli bekräftad. Eller så skulle jag bli helt utflippad och bara klä mig i rött, meditera och prata med de döda?

Men som sagt, än så länge har inget hänt. Jag känner mig snarare mer harmonisk än någonsin. Är nöjd med både den jag är och hur jag ser ut(ja kanske inte till 100% men ändå). Tycker både man och barn är rätt fantastiska och känner mig lyckligt lottad som har så många nära och kära. Så vad har jag att krisa om egentligen? Ja vi får se det kanske kommer?

Jag hade i alla fall en väldigt rolig 40-års fest här hemma med alla våra närmaste vänner. Tro det eller ej men efter bara 1 år här så var det svårt att begränsa inbjudningarna till 25 personer. Även om jag gärna hade bjudit fler kunde vi helt enkelt inte få plats med fler i vårt lilla hus.
Vi bjöd på svensk plock mat och champange. Särskilt sill snittarna blev väldigt uppskattade.
Jag fick så himla fina presenter; 3 halsband, 2 armband, 2 sjalar och 2 presentkort till SPA och ett presentkort för Manikyr och Pedikyr som jag bara älskar. Från Paul fick jag ett jättefint diamant halsband och från mams & paps örhängen till. Jag känner mig sååå bortskämd men det är jag värd eller hur!!!

Tiden består...

Jo det var ju ett tag sen sist.
Det är inte så att jag inte vill eller orkar skriva utan det är tidsbrist. Men nu har min kloka lärare faktiskt sagt till mig att man inte kan skylla på att tiden inte är tillräcklig. Det är möjligen orken eller engagemanget som inte räcker till men tiden den består. Det tycker jag var väldigt kloka ord som jag ska försöka ta till mig i min värld av ständig tidsbrist.

Ok, tiden kanske består men jag har i alla fall haft väldigt mycket att fylla tiden med den senaste månaden. Mest har jag firat. Firat Oscar som fyllt 13 år, firat jul och nyår, firat att mor och far har varit här samt firat att jag fyllt 40 år. Jag har helt enkelt firat så mycket att allt annat blivit lidande. Jag har tex inte skrivit klart rapporten för att bli klar med min kurs i tid. Jag har inte heller hunnit sköta korrespondansen med nära och kära så bra som jag vill och dessutom har jag försummat bloggen. Skäms och fy!

Nu när allt det roliga är över och det är dags att komma in i rutinerna igen ska jag försöka ta mig tid att skriva lite mer frekvent på bloggen.