Föräldraskap

Veckan som gått har varit extremt varm. Igår när jag hade min golflektion var det 37 grader och svetten bara rann. Det gick ändå över förväntan och jag börjar få lite hybris när det gäller golfen men då har vi ju som sagt inte börjat spela ännu. Vi över bara teknik och olika slag. Sen blir det ju lite extra kul att vi är 4 tjejer som är helt gröna som tramsar och driver med vår Pro mest hela tiden. Han är så där typiskt Amerikansk och talar hela tiden om för oss vilken tur vi har som får lära oss allt rätt från början(tack vare honom...).

I går var jag på ett intressant möte i skolan, "How to get your child prepered for middleschool" typ mellanstadiet. Det är en stor sak här. Det är ca 150-200 elever som ska börja middle school i höst men på mötet var det bara 18 mammor. Ja, bara mammor men det kanske beror på att mötet började kl 9.30 på morgonen? Hur som helst så pratas det mycket om hur svårt det är att börja 6:an, en stor förändring som ställer krav på eleverna. Tex har man inget hemmaklssrum utan alla lektioner är i olika rum. Det är exakt 4 min mellan varje lektion och på de 4 min ska man hinna till sitt skåp, byta böcker och ta sig till nästa lektion. Kommer man försent mer än 3 gånger blir det kvarsittning(på morgonen). Lunchen är 25 min och därutöver har man ingen rast utan som sagt 4 min mellan lektionerna hela dagen. Jag vet att jag tjatar men varför just 4 min???

Min förväntan på mötet var som sagt att vi skulle prata om de här lite mer praktiska sakerna med det visade sig att det skulle handla om transformationen från barn till så småningom tonåring. Lite om vad som händer i ungdomarnas hjärnor och hur de kan bete sig. Det var väl i och för sig helt ok för mig att prata om detta också men det värsta var formen för hur detta gick till.

Efter en kort intro fick vi dela upp oss och bilda två ringar. Den inre ringen skulle vara vända mot den yttre ringen så att vi på så sätt bildade par. Sen fick vi i uppgift att på några minuter berätta för varandra hur det var när vi började mellanstadiet, hur vi mådde, dramatiska händelser, hur vi utvecklades osv. Och hela tiden fick vi med några minuters mellanrum rotera så att vi pratade med så många mammor som möjligt. Och idag funderar jag fortfarande på vad jag egentligen lärde mig?

En viss känsla av obehag dröjer sig dock kvar från gårdagens möte med de andra mammorna. Jag tror att det beror på deras många och ganska hårda åsikter om barnuppfostran. Det var synpunkter på mobilanvändande, tv och datorspelande, hur mycket eller lite aktiviteter som är bra för barnen. Obehagskänslan handlar egentligen inte så mycket om själva innehållet i diskussionerna utan mer om att andra mammor har så stort behov av att framhålla sitt föräldraskap och tala om för alla andra hur dom bör göra. Det var också någon som sa att de föräldrar som borde vara på mötet uppenbarligen inte var där, alltså typ vi som sitter här är redan så fantastiska föräldrar så vi behöver egentligen inte vara här men det är synd att de andra värdelösa föräldrarna inte är här så att de kan lära av oss...

Jag ser också definitiva kulturskillnader när det gäller synen på barn och ungdomar. De tycker tex att det är bra att det inte är raster i skolan för det är då "the bad stuff happens". De tycker också att det är bra om barnen har mycket uppstyrda aktiviteter på fritiden så att de inte går runt och dräller med sina kompisar för det är då "the bad stuff happens". Jag satt och funderade på vad som händer med barn om de aldrig får göra lite "bad stuff"? Hur ska de då utvecklas och lära av sina misstag? och frågan är om det inte kommer ut förr eller senare i alla fall?

Måndag igen!!

Jag fattar inte att tiden går så fort fast jag inte jobbar!!! Men det är klart jag har ju hundra miljoner aktiviteter nu för tiden så det är kanske inte så konstigt att tiden går fort. Förutom Zumban och alla otaliga gymsessioner har jag de senaste veckorna börjat med både golf och tennis.

Man blir ju liksom påverkad av den miljön man befinner sig och här i Rye är alla träningsfanatiker och hemmafruarna springer runt i sina små tennis outfits och då kan jag ju liksom inte vara sämre... Nej någon tennis kjol har jag inte kvalificerat mig för ännu. För att bära en sådan måste man ju i alla fall kunna träffa en och annan tennisboll.

Golfen däremot går mycket bättre. Tycker själv att jag jag har en riktigt snygg posé och bollarna drar iväg rätt bra. Hade väl aldrig trott att jag skulle tycka golf var ok men eftersom det var ett väldigt trevligt tjejgäng som drog igång så ville jag ju inte missa chansen till trevligt umgänge.

Så, jag ligger på plus när det gäller träning men "oh my god!" vad jag ligger på minus när det gäller kaloriintag och det mesta kommer i flytande form. Det är fasiken vad man ska social dricka i det här landet! och varenda glas vin sätter sig direkt på magen. Snart kommer jag se ut som en fyllekärring med smala ben och armar men en tunna till mage!!!

Baksmälla!

Den här veckan har jag känt det som om jag haft en kronisk baksmälla hängande över mig och tro mig när jag säger att det inte beror på alkohol konsumtionen. Kanske har jag haft en elak bacill i kroppen? kanske är det de extremt höga halterna av pollen här? eller kanske är det att mor och far har åkt tillbaka till Sverige?

Igår hade vi Elliots födelsekalas och det var verkligen en upplevelse. Vi hade ett ordnat kalas på gymet där jag tränar med lekledare och partycoordinators helt enligt den amerikanska gängse normen. Kl 17.00 välde alla 14 barnen in och var helt vilda redan innan kalaset hann börja. Först var det bollekar i sporthallen i en timme och därefter pizza och tårta i partyrummet vilket jag tyckte var ett bra upplägg. Men jag måste säga att jag blev väldigt överraskad av se de i andra sammanhang väluppfostrade amerikanska barnen uppföra sig som värsta vildarna. De gapade och skrek, knuffades och var allmänt buffliga. Vid matbordet roffade de åt sig alla kakor, grisade och stoppade ner hela ansiktet i gräddtårtan så att de fick grädde i ansiktet. När jag försökte styra upp dom var det en av killarna som slog mig i rumpan och skrattade!!! Jag som har haft så mycket komplex över att mina barn är så dåligt uppfostrade jämfört med de Amerikanska känner mig plötsligt rätt nöjd med vår svenska uppfostran. Det är möjligt att våra barn är lite kaxiga, ifrågasättande och att de får ett och annat utbrott offentligt men de löper i alla fall inte amok så fort mamma och pappa har lämnat.

Rosa regn över NY

Efter några veckor av en helt fantastisk färgflora faller nu ett rosa regn över NY. Det är alla japanska körsbärsträd som finns i var mans trädgård som nu fäller sina löv. Jag som gått och ojjat mig över dessa vackra träd känner en viss sorg nu när det är färdigblommat. Det är ju inte bara körsbärsträden som blommat, Magnolia, Hägg, Syren och massor av andra vackra träd har blommat under de senaste veckorna. och som ni vet är allt stort i NY så även träden så det har varit helt otroligt mycket blommor och färg runt omkring mig. Jag vet, det är lite konstigt att jag går och tänker så mycket på blommor som en annan kärring men det måste helt enkelt bero på att jag nu faktiskt har tid att tänka på såna här värdsliga saker. För det kan ju inte bero på att jag faktiskt fyller kärring om ca ett halvår?

Wow vilken show!!

Det är så härligt att ha mamma och pappa här! Tänk att det är 5 månader sen vi vi sa farväl på Arlanda med all vår packning. Nu är de i alla fall här och vi har supertrevligt. Kan bara konstatera att mina föräldrar är riktiga livsnjutare och det gör mig glad att se att de trivs här och framför allt att de ser hur bra vi har det. Varje morgon går de på en "powerwalk" antigen nere vid stranden, ut mot hamnen och klubbarna eller så styr de sina steg in till vår lilla stad, RYE för en fika på någon av alla fina fik och i morgon ska de gå en runda golf. Att vi har 25-30 grader och strålande sol gör ju inte saken värre.

Hittills har vi hunnit med en promenad i Greenwich Beach Park, shopping i Greenwich, vi har varit uppe på Woodberry Commons outlet och vi har varit på Broadway och sett"The Lion king". Biljetterna var svindyra, 1000 kr per skalle men det var värt varenda öre. En helt fantastisk föreställning där bara kostymerna fick oss att tappa hakan. Musiken och skådespeleriet var i toppklass, och inte blev det sämre av att i princip hela uppsättningen bestod av massor av vackra svarta/färgade skådespelare och dansare... För mig som verkligen har en Afrikansk hang-up just nu var det bara för mycket. Nu måste jag ta tag i min starka lust att dansa Afrikans dans. Det räcker inte med Brandon på söndagarna, jag måste ha mer, mer, mer... Kolla in länken!