Vårlov och hällregn

Då var det dags igen... för barnen att ha lov, vara hemma och driva sin mamma från vanvettet. Nej skämt o sido vi har faktiskt haft en toppendag även fast det spöregnat precis hela dagen. Vädret är väldigt dramatiskt här i NY, det tar liksom i oavsett väderlek. Jag menar skiner solen så skiner solen, regnar det så regnar det och snöar det ja då snöar det verkligen.

Ja det har regnat ihållande och mycket hela dagen och därför passade vi på att åka och bowla med familjen Aspeqvist(Tina, Emil, Julia). Det var jättekul att damma av de gamla bowlingtakterna och även om det tog lite tid så gick det i alla fall hyfsat fram emot slutet av de två matcherna och det blev ett par strejkar. Vi spelade såklart tjejerna mot killarna och vet ni vad? Vi vann varsin gång precis som vi svenskar vill ha det. Bröderna Collins var så himla söta när de stöttade och hejade på varandra. Mitt mamma hjärta blir alldeles varmt när de äntligen är snälla mot varandra, tro mig det händer inte särskilt ofta.

Den mest hektiska veckan hittils!

Alltså det börjar dra ihop sig till stressigt liv här. Fattar inte riktigt hur det gått till men nu är dagarna helt plötsligt fullbokade och jag börjar känna av den gamla hederliga stressen igen.

Den här veckan har jag verkligen varit en good old housewife of NY. Har lagt all min lediga tid på att engagera mig i skolans aktiviteter. Förutom lite gymsessioner har jag mest varit i skolan för att hjälpa till bakom kulisserna på Oscars årsskurs teateruppsättning. I flera månader har de övat in en riktig Broadway uppsättning"the music man" och denna vecka har både generalrepetion och 2 föreställningar avverkats. Etersom skolan här som sagt har en extremt hög ambition så gäller ju också det för en teateruppsättning för femte klassarna. Därför har det krävts ett stort maskineri bakom kulisserna och vilka är det som fixat det om inte de goda hemmafruarna. Skämt o sido så är det helt fantastiskt vilket jobb mammorna gör i skolan här och det är verkligen jättekul att få vara med om detta. Hade ju aldrig gått hemma i Sverige eftersom där jobbar vi ju åt andra än våra barn.

Jag var sjukt nervös inför premiären i torsdags eftersom Oscar hade en ganska stor roll och öppningsrepliken i första scenen. Det var verkligen svåra repliker och vi har övat och övat och övat men man blir ju ändå nervös. Hur som helst så gick det i alla fall jättebra, han kom ihåg alla sina repliker och vi var mäkta stolta!! Tänk vilken erfarenhet att som 12 åring spela teater i NY även om det nu bara är en i skoluppsättning...

Stekande helg!

Vi har haft en fantastisk helg med massor av sol, värme och härliga vårkänslor. Över 20 grader varmt och stekande sol är man som svensk inte bortskämd med så här i början av mars månad. I like it! På lördagen åkte vi till Croton on Hudson resevoir, ett jättestort vattenfall och själva resevoiren är tydligen det näst största stenbygget i världen efter pyramiderna? Elliot och Paul klättrade såklart upp medan jag höll mig på marken och Oscar hemma i soffan. I söndags blev det en utflykt in till stan(NYC). Efter de första veckorna på Manhattan har vi, alltså barnen och jag inte varit tillbaka på 2 månader. Vi har hållt oss ute i förorten och anpassat oss till the "suburbien life"och inte känt någon längtan in till storstaden. Men jag måste säga att Manhattan verkligen var något helt annat i vårväder, det var en härlig känsla att vara där, se alla människor och känna pulsen. För första gången kände jag att jag verkligen gillar NY. Det är då ingen särskilt vacker stad men det är något särskilt med pulsen, mångfalden och storheten som gör att man bara måste älska den. Eftersom barnen var med gick vi på "the Intreped" och kollade på alla krigsplan. Det var jättecoolt särskilt eftersom en av besökarna var en farbror som faktiskt hade arbetat på skeppet och kunde berätta i detalj hur det gick till på skeppet som bemannades av 3500 personer under 1940 till 1970 talet.

Skärpning!!

Jag ber mina tålmodiga läsare så hemskt mycket om ursäkt för bristen på inlägg. Jag har haft ett par väldigt hektiska veckor och helt enkelt inte hunnit sätta mig och skriva(eller så är jag bara dålig på att prioritera/planera)nu lovar jag hur som helst att skärpa upp mig.

Det är helt otroligt men trots att jag inte jobbar har jag svårt att få tiden att räcka till. En vanlig dag ser ut som följande; upp kl 07.00, väcker barnen, tjatar på dom hundra gånger att de ska upp och klä på sig, kl 07.30 frukost i ett ständigt pågående krig, kl 07.45 skjutsar jag mannen till tåget för att sen när jag kommer hem tjata på barnen att stänga av tv:n och borsta tänderna. Kl 8.30 äntligen, ger vi oss i väg till skolan som ligger 5 min promenadväg bort. När jag ser barnen skutta in i skolan vänder jag stegen hemmåt, hoppar in i bilen och kör iväg till gymet. Jag kör lite varierad träning men oftast blir det cardio i ca 20-30 min och sen ett varv i gymet. Ibland går jag på något roligt pass, Zumba passet är tex väldigt roligt. Det är en blandning mellan salsa och afrikansk dans. Innan jag är hemma är kl ca 12.00 och då ska jag duscha och äta något. Sen är det inte så mycket tid kvar innan jag ska hämta barnen i skolan igen. Oftast behöver jag handla eller fixa en massa ärenden på den lilla tiden. De dagar som jag inte tränar brukar jag dricka "coffee" med andra expatfruar eller träffa någon kompis(jag har nu 3 svenska vänninor).

De senaste två veckorna har varit extra hektiska eftersom barnen haft så mycket aktiviteter. Oscar går sista terminen i "elementery school" och ska efter sommaren börja i "middle school" typ högstadiet/gymnasiet och det är vädligt mycket aktiviteter och jippon kring dessa små avgångsstudenter. De har tex haft en stor "science fair" där eleverna haft i uppdrag att genomföra en forskningsstudie som de sedan dokumenterat för att redovisa på en liten mässa med montrar. Det var verkligen jätteroligt att gå runt och titta på vad alla eleverna hade hittat på. Det var allt ifrån roliga trick som racketer gjorda av petflaskor som sköts iväg med hjälp av läsk och mentos till riktigt seriösa studier. Det var tex en pojke som hade undersökt till vilket musik vi bäst memorerar, en annan pojke hade mätt elektriciteten i banan, potatis och citron. Det var verkligen en fantastisk tillställning där alla barnen stolt visade upp sina projekt. Och jag tänkte att de alla var som små försäljare på en riktig säljmässa...

Förra veckan följde jag med på en utflykt med Elliots klass, vilket var både roligt och bra i syfte att lära känna barnen i hans klass bättre. Nu har nog varenda pojke och även en del av flickorna redan varit hemma hos oss eftersom Elliot bara måste leka med någon varenda dag. Det kallas för att man har "playdate" och det är oftast noga planerat av barnens mammor. Jag har fått många telefonsamtal och mail från mammor som vill boka en playdate med Elliot. Sen har de sina kalendrar som är fullbokade i flera veckor framåt. Helt otroligt! Ni kan ju tänka er första veckan när vi var nya både i huset och i skolan och det ringde på dörren. Det var en mamma i Elliots klass som jag aldrig träffat som frågade om hon fick boka en playdate med Elliot för hennes flickas räkning??? Jag hade aldrig hört ordet playdate och tyckte det var lite väl avanserat att kalla det för en date bara för att hennes flicka ville leka med Elliot? Nu har jag lärt mig att det är så det heter här. Man lär nytt hela tiden...

Det är vår i NY!!

Wow vilken härlig helg vi har haft. Sol, klarblå himmel och säkert en 12 grader varmt. En riktig vårhelg i NY helt enkelt. Precis som hemma går alla man ur hus. Grannarna har fixat i sina trädgårdar och alla barnen har varit ute och lekt till och med våra barn som helst bara sitter framför tv:n eller datorn.

Det har varit en händelserik helg på fler sätt; i lördags kom Paul hem efter en vecka i ett vintrigt STHLM. Med sig hade han en massa efterlängtade svenska provianter. Ahlgrens bilar och dajmrullar till barnen, torrjäst, prästost och fazers blåa chocklad till mig. Han hade tom köpt tre pocket böcker till mig utan att jag hade kommit ihåg och be honom om det. Det var en mycket uppskattat överraskning, annu mer så när han faktiskt köpt Viveca Stens nya som jag verkligen längtat efter att läsa. Han är inte så dum den där mannen jag har ändå men helt klart bäst på lagom distans...

Så i söndags var jag på min första "babyshower" jag vet att det låter märkligt, det tyckte jag också ända till jag fick uppleva duschen i real life. En av de bättre traditioner man har här i USA måste jag säga. Det går ut på att man har en fest för den efterlängtade bebisen. Mammans vänner fixar partyt med mat och lekar och bjuder in mammans alla vänner. Så när Anna nu ska ha sin första Amerikanska bebis, dock hennes tredje barn ordnade så hennes amerikanska vänner en sk babyshower och som tur var bjöd de Annas svenska vänninor också. Förutom att det är väldigt trevligt så är det ju en himla bra ide att man får presenterna innan bebisen föds. Då behöver man ju inte köpa allt det där praktiska själv. Anna fick tex en amningskudde, en vagn där hon kan montera på bilstolen, en fin blöjväska, lakan och handukar och en massa kläder. Jag hade med mig kläder och filt från Polarn och Pyret så klart. Paul hade som sagt en lista på ärenden när han var i STHLM.

Sjukstuga igen!

Jaha då ligger Elliot däckad igen med feber och ont i halsen. Det är hans fjärde infektion sen vi kom hit. Vi andra har haft ungefär lika många så man kan säga att vi varit sjuka sen vi kom hit helt enkelt. Antingen är vi ett ovanligt klent släkte i familjen Collins eller så är det andra bakterier här i USA som vi inte har prövat på ännu. Trist är det i alla fall och ännu tristare är det att jag är tvungen att ställa in min och Annas date i Westchester Mall för säkert 5 gången. Det måste vara så att de högre makterna inte vill att vi ska ses och speciellt inte i Westchester Mall. Varje gång vi bestämmer en träff där så blir antingen någon av alla våra barn sjuka eller så blir det snöstorm och nu är det vara 5 veckor kvar till Anna ska nedkomma med sitt tredje barn så frågan är...

Hur som helst så behövde jag i alla fall inte ställa in lunchen med Tina igår. Jag förundras verkligen över hur mycket jag uppskattar att umgås med mina landsystrar från Sverige. Trots att det finns så himla många trevliga människor runt omkring oss, Amerikanare, Engelsmän, Irländare, Tyskar, Japaner så är det något speciellt och okomplicerat att umgås med sina landsmän. Herregud vad patriotisk jag blivit!!

Frisk i NY

Jag har varit frisk i säkert en vecka nu vilket var väldigt länge sen. Det är en helt otroligt känsla att må bra och orka göra saker. Det har resulterat i att jag varit på gymet 3 dagar i rad och tro mig när jag säger att det gör ont precis överallt i kroppen. Till och med armbågarna värker när jag böjer armarna. Men vad gör man inte för att komma in i bikinin i år. Jag behöver dessutom köpa en ny, har haft samma i 3 år... Finns det något värre än att köpa bikinis? En vännina till mig sa att här behöver man dessutom vara ute i god tid eftersom det blir urplockat redan i April. Det betyder att jag snart måste ge mig ut och prova bikinis!!! Därav alla hysteriska besök på gymet som ni säkert förstår.

Nästa utmaning är att hitta en frisör vilket är en historia i sig. Jag börjar bli lite smått hysterisk, håret är helt vildvuxet men att gå till hårsalongen skrämmer livet ur mig! Jag har gjort små försök, frågat runt lite bland bekanta vilket gjort att jag nu sitter här och är livrädd! För det första rynkar alla Europer pannan när man tar upp ämnet och berättar om hemska upplevelser. Amerikanskorna tipsar mer än gärna om sina fantastiska frisörer men sen när jag tittar på deras frisyrer blir jag föga inspirerad. Tydligen är det svindyrt oavsett vart man går dessutom är det i princip omöjligt att bli nöjd. Det verkar också så himla komplicerat. Först är det en person som tvättar håret, en som färgar och en tredje som klipper och i värsta fall kan det vara en fjärde som torkar och stylar. Sen när allt är klart ska jag betala i kassan och lämna dricks till alla de inblandade utifrån arbetsinsats??