Tungt att säga Bon Voyage!

Det finns tusen fördelar med att bo i Rye, stranden, havet, skolorna, osv. Här bor också många expat familjer från världens alla håll och det har därför varit lätt att få nya vänner. Det blir verkligen en härlig blandning av folk.

Nackdelen med att bo i Rye och umgås med andra expat familjer är att det blir en del tunga farväl. Bara inom loppet av ett par veckor har vi varit på 3 Bon Voyage partyn och även om party alltid är roligt så blir man ju alltid lite sorgsen av att säga farväl. See bara på Elliots min vad fundersam han är över att kompisen William flyttar tillbaka till London. Men jäklar vilket kul party det var...

Måste ha...

Bordet på bild 1 och stolarna på bild 2.

Japp så får det bli!

(Undrar bara hur mycket det kostar att frakta hem till Sverige?)

Drömmer om...

Nu är jag trött på att bo i lånat hus. Ni anar inte hur mycket jag längtar efter att få inreda, dekorera och pyssla i mitt eget hem, i min egen trädgård.

Jo visst har det varit nyttigt och lärorikt att lämna inredningshysterin bakom mig i Sverige och leva lite mer minimalistiskt. Men det verkar som jag har gjort det färdigt nu. För nu sitter jag dagarna i ända och dreglar på hemnet och drömmer mig bort med hjälp av ett antal inrednings bloggar.

Kolla in mina favorit bloggar men akta er. De är beroendeframkallande!

http://heltenkelthosmig.blogspot.com/

http://houseofphilia.blogspot.com/

http://www.skonahem.com/blogg/colourmethree/

Finbesök och midsommar

Skolavslutning, finbesök av familjen Bomans, midsommarfirande och andra festligheter har hunnits med i rasande fart de senaste veckorna. Roligt liv!!!

Vår utvecklingsresa!

Sitter egentligen och pluggar men känner att jag måste ta en paus från PM:et jag skriver om Information Overload. Ett verkligen intressant ämne som vi nog alla drabbas av lite då och då. Det som är intressant är att det nu finns en massa forskning inom området som visar på många viktiga samband och sanningar som borde vara ett högprioriterat område för management av idag.

Paul, Oscar och Elliot har åkt iväg till Elliots fotbollsträning som drar igång idag. Han är jätteglad för att han ska spela för Barcelona även denna säsong. De kammade ju hem hela världsmästerskapet i höstas och räknar kallt med att ta med pokalen även i vår.

Tänk att vi har bott här i snart ett och ett halvt år! Det har gått fruktansvärt fort samtidigt som vi hunnit med så mycket. En riktig berg- och dalbana har det varit. När jag tittar i backspegeln kan jag dela upp tiden i 3 faser, De första 6 månaderna var kaotiska på alla sätt och vis. Paul hade ett helvete på jobbet och barnen hade sitt lilla helvete i skolan. Jag försökte fokusera på att hjälpa och stötta samtidigt som jag byggde upp ett hem och ett socialt nätverk. På dagarna åkte jag runt och handlade allt som man tyvär inte klarar sig utan i livet(en jävla massa saker) jag administrerade och försökte förstå mig på detta sjuka byråkratiska samhälle. Bara att fatta hur sjukförsäkringen fungerade och hitta en läkare kändes överväldigande. På eftermiddagarna fick jag soppa ihop resterna av barnen och plugga, plugga, plugga. Paul träffade vi bara på mornarna eftersom vi hunnit somna innan ha kom hem på kvällarna. Allt var dock inte nattsvart. Vi fick snabbt fantastiska vänner som har gett oss så otroligt mycket. Vänskap är nog den största gåvan med att vara här tror jag.

De andra halvåret blev bättre på alla sätt även om både Pauls jobb och barnens skolgång fortfarande var tufft. Vi hade landad. Fördelarna började överväga nackdelarna. Och nu sen årsskiftet är allt toppen. Barnen har det bra och har utvecklats gigantiskt. Paul har bytt jobb och fått det så mycket bättre. Det är nästan som en Askungen saga där han får nypa sig i armen för att förstå att det är sant, att det kan vara så här trevligt att jobba. Det är det som är det bästa av allt, att titta på Pauls och barnens utvecklingsresa.

Jag då, jo jag tränar, går på sykurs och umgås med härliga människor.. och jo just det pluggar ...

Lycka!!!

Lycka är att samlas 1 gång i veckan med några av mina bästa vänner för att ha en gammal hederlig syjunta. Jag vet, det är verkligen kärringvarning nu men jag bara älskar mina Onsdagar. Tänk er själva. Vi är 4 tjejer som samlas hos min underbara granne Kim som ger oss sylektioner, hjälper oss att våga vara kreativa och genomföra olika sy projekt.

Jag har precis avslutat min första kudde och se själva. Ett riktigt konstverk!
Rozanne håller på att sy ett lapptäcke åt sin lilla 3 åring som älskar apor. Shoba har sytt två kuddar och lagat kläder och sytt upp byxor. Natasha har sytt gardiner och håller nu på att sy personliga kuddar till sina tre barn.

Och jag då, jo jag har som vanligt massor av projekt på gång samtidigt. Som ni vet har jag det
liksom inte i mig att bli klar med något innan jag snabbt måste vidare till nästa grej...
Men men jag har iaf gjort ett par shorts av Elliots för korta chinos, jag har lagat två tröjor, gjort färdigt en kudde och har två till på gång.

Vi är väldigt fokuserade och får massor gjort på våra 2 timmar samtidigt som vi får pladdra och skratta av oss ordentligt.

Det är lycka!!

Våren är här!!!

Efter en evighetslång vinter(3.5 månader) har våren äntligen kommit till New York. Det är märkligt att vi som svenskar upplever vintern som så lång här när den faktiskt är både kortare och mildare än hemma i Sverige. Jag tycker mig ha lidit av vintern mer här än vad jag brukar göra hemma i Svedala. Det är som om mitt vintertålamod blev kvar hemma. Kanske ligger det uppe på vinden i någon låda? Hur som helst så är jag mer än redo för vår och sommar!

Men innan jag kan sätta punkt för vintern måste jag berätta om vårt sportlov. Vi hade bestämt sen länge att vi skulle åka upp till Vermont och åka skidor. Paul hittade ett mysigt hotell som han bokade in oss på. Sen tog det inte lång tid innan Paul och Jenny också var inbokade där samma vecka. Efter ytterliggare några veckor hade 2 av våra vänner också bokat in sig där. Så det slutade med att vi var 4 familjer som firade sportlov tillsammans. Det här är familjer som vi lärt känna genom barnen så det var ju såklart jättekul för barnen att ha sina kompisar med. Hotellet var dessutom helt perfekt för umgänge. Det var ett familjeägt hotell med 25 rum väldigt nära backen.

Ägarna av hotellet är värda att nämnas, aldrig har jag träffat så trevliga och vänliga människor. Kanske berodde det på att de var "City people" som flyttat från Manhattan och lämnat sin bankkarriär för att driva det här lilla hotellet på landet i det vackra Vermont. De var harmoniska människor helt enkelt och då blir man kanske så där snäll och trevlig tänker jag. Jag fascineras och lockas av deras historia och val i livet samtidigt som jag försöker föreställa mig hur livet skulle vara och vad man gör sådär på landet långt borta från allt? Vart shoppar man? och när skulle man ha på sig de fina kläderna man shoppat??

Skidåkningen var grym och vi hade jättekul i backarna. Det är så roligt att åka skidor med barnen. Vi swishar fram och har så roligt. Jag och Paul får kämpa lite för att hänga med Elliot och Oscar som helst vill åka i trixbackarna med hopp och half pipe. Men skam den som ger sig. Vi hänger med än så länge i alla fall!