Vår utvecklingsresa!

Sitter egentligen och pluggar men känner att jag måste ta en paus från PM:et jag skriver om Information Overload. Ett verkligen intressant ämne som vi nog alla drabbas av lite då och då. Det som är intressant är att det nu finns en massa forskning inom området som visar på många viktiga samband och sanningar som borde vara ett högprioriterat område för management av idag.

Paul, Oscar och Elliot har åkt iväg till Elliots fotbollsträning som drar igång idag. Han är jätteglad för att han ska spela för Barcelona även denna säsong. De kammade ju hem hela världsmästerskapet i höstas och räknar kallt med att ta med pokalen även i vår.

Tänk att vi har bott här i snart ett och ett halvt år! Det har gått fruktansvärt fort samtidigt som vi hunnit med så mycket. En riktig berg- och dalbana har det varit. När jag tittar i backspegeln kan jag dela upp tiden i 3 faser, De första 6 månaderna var kaotiska på alla sätt och vis. Paul hade ett helvete på jobbet och barnen hade sitt lilla helvete i skolan. Jag försökte fokusera på att hjälpa och stötta samtidigt som jag byggde upp ett hem och ett socialt nätverk. På dagarna åkte jag runt och handlade allt som man tyvär inte klarar sig utan i livet(en jävla massa saker) jag administrerade och försökte förstå mig på detta sjuka byråkratiska samhälle. Bara att fatta hur sjukförsäkringen fungerade och hitta en läkare kändes överväldigande. På eftermiddagarna fick jag soppa ihop resterna av barnen och plugga, plugga, plugga. Paul träffade vi bara på mornarna eftersom vi hunnit somna innan ha kom hem på kvällarna. Allt var dock inte nattsvart. Vi fick snabbt fantastiska vänner som har gett oss så otroligt mycket. Vänskap är nog den största gåvan med att vara här tror jag.

De andra halvåret blev bättre på alla sätt även om både Pauls jobb och barnens skolgång fortfarande var tufft. Vi hade landad. Fördelarna började överväga nackdelarna. Och nu sen årsskiftet är allt toppen. Barnen har det bra och har utvecklats gigantiskt. Paul har bytt jobb och fått det så mycket bättre. Det är nästan som en Askungen saga där han får nypa sig i armen för att förstå att det är sant, att det kan vara så här trevligt att jobba. Det är det som är det bästa av allt, att titta på Pauls och barnens utvecklingsresa.

Jag då, jo jag tränar, går på sykurs och umgås med härliga människor.. och jo just det pluggar ...

Lycka!!!

Lycka är att samlas 1 gång i veckan med några av mina bästa vänner för att ha en gammal hederlig syjunta. Jag vet, det är verkligen kärringvarning nu men jag bara älskar mina Onsdagar. Tänk er själva. Vi är 4 tjejer som samlas hos min underbara granne Kim som ger oss sylektioner, hjälper oss att våga vara kreativa och genomföra olika sy projekt.

Jag har precis avslutat min första kudde och se själva. Ett riktigt konstverk!
Rozanne håller på att sy ett lapptäcke åt sin lilla 3 åring som älskar apor. Shoba har sytt två kuddar och lagat kläder och sytt upp byxor. Natasha har sytt gardiner och håller nu på att sy personliga kuddar till sina tre barn.

Och jag då, jo jag har som vanligt massor av projekt på gång samtidigt. Som ni vet har jag det
liksom inte i mig att bli klar med något innan jag snabbt måste vidare till nästa grej...
Men men jag har iaf gjort ett par shorts av Elliots för korta chinos, jag har lagat två tröjor, gjort färdigt en kudde och har två till på gång.

Vi är väldigt fokuserade och får massor gjort på våra 2 timmar samtidigt som vi får pladdra och skratta av oss ordentligt.

Det är lycka!!