söndag 13 mars 2011
Våren är här!!!
Efter en evighetslång vinter(3.5 månader) har våren äntligen kommit till New York. Det är märkligt att vi som svenskar upplever vintern som så lång här när den faktiskt är både kortare och mildare än hemma i Sverige. Jag tycker mig ha lidit av vintern mer här än vad jag brukar göra hemma i Svedala. Det är som om mitt vintertålamod blev kvar hemma. Kanske ligger det uppe på vinden i någon låda? Hur som helst så är jag mer än redo för vår och sommar!
Men innan jag kan sätta punkt för vintern måste jag berätta om vårt sportlov. Vi hade bestämt sen länge att vi skulle åka upp till Vermont och åka skidor. Paul hittade ett mysigt hotell som han bokade in oss på. Sen tog det inte lång tid innan Paul och Jenny också var inbokade där samma vecka. Efter ytterliggare några veckor hade 2 av våra vänner också bokat in sig där. Så det slutade med att vi var 4 familjer som firade sportlov tillsammans. Det här är familjer som vi lärt känna genom barnen så det var ju såklart jättekul för barnen att ha sina kompisar med. Hotellet var dessutom helt perfekt för umgänge. Det var ett familjeägt hotell med 25 rum väldigt nära backen.
Ägarna av hotellet är värda att nämnas, aldrig har jag träffat så trevliga och vänliga människor. Kanske berodde det på att de var "City people" som flyttat från Manhattan och lämnat sin bankkarriär för att driva det här lilla hotellet på landet i det vackra Vermont. De var harmoniska människor helt enkelt och då blir man kanske så där snäll och trevlig tänker jag. Jag fascineras och lockas av deras historia och val i livet samtidigt som jag försöker föreställa mig hur livet skulle vara och vad man gör sådär på landet långt borta från allt? Vart shoppar man? och när skulle man ha på sig de fina kläderna man shoppat??
Skidåkningen var grym och vi hade jättekul i backarna. Det är så roligt att åka skidor med barnen. Vi swishar fram och har så roligt. Jag och Paul får kämpa lite för att hänga med Elliot och Oscar som helst vill åka i trixbackarna med hopp och half pipe. Men skam den som ger sig. Vi hänger med än så länge i alla fall!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)