40 år och tonårs morsa!!

Som att det inte är nog med att bli tonårsmamma man har dessutom blivit en 40-taggare!! Det här är ju underlag för att slå till med en riktig ordentlig livskris tänker jag. Men hur jag än trycker och krystar så kommer det ingen kris. Eller i alla fall inte mer än vanligt. Ni som känner oss vet ju att det ständigt är lite kris och kaos i familjen Collins men det är ju bara så vi är.

Nej en livskris menar jag skulle vara lite mer självisk och navelskådande och liksom bara handla om mig. Jag skulle bli helt förändrad, antingen genom att bli så där patetisk utseende fixerad, försöka se ung ut och springa på krogen för att bli bekräftad. Eller så skulle jag bli helt utflippad och bara klä mig i rött, meditera och prata med de döda?

Men som sagt, än så länge har inget hänt. Jag känner mig snarare mer harmonisk än någonsin. Är nöjd med både den jag är och hur jag ser ut(ja kanske inte till 100% men ändå). Tycker både man och barn är rätt fantastiska och känner mig lyckligt lottad som har så många nära och kära. Så vad har jag att krisa om egentligen? Ja vi får se det kanske kommer?

Jag hade i alla fall en väldigt rolig 40-års fest här hemma med alla våra närmaste vänner. Tro det eller ej men efter bara 1 år här så var det svårt att begränsa inbjudningarna till 25 personer. Även om jag gärna hade bjudit fler kunde vi helt enkelt inte få plats med fler i vårt lilla hus.
Vi bjöd på svensk plock mat och champange. Särskilt sill snittarna blev väldigt uppskattade.
Jag fick så himla fina presenter; 3 halsband, 2 armband, 2 sjalar och 2 presentkort till SPA och ett presentkort för Manikyr och Pedikyr som jag bara älskar. Från Paul fick jag ett jättefint diamant halsband och från mams & paps örhängen till. Jag känner mig sååå bortskämd men det är jag värd eller hur!!!

Tiden består...

Jo det var ju ett tag sen sist.
Det är inte så att jag inte vill eller orkar skriva utan det är tidsbrist. Men nu har min kloka lärare faktiskt sagt till mig att man inte kan skylla på att tiden inte är tillräcklig. Det är möjligen orken eller engagemanget som inte räcker till men tiden den består. Det tycker jag var väldigt kloka ord som jag ska försöka ta till mig i min värld av ständig tidsbrist.

Ok, tiden kanske består men jag har i alla fall haft väldigt mycket att fylla tiden med den senaste månaden. Mest har jag firat. Firat Oscar som fyllt 13 år, firat jul och nyår, firat att mor och far har varit här samt firat att jag fyllt 40 år. Jag har helt enkelt firat så mycket att allt annat blivit lidande. Jag har tex inte skrivit klart rapporten för att bli klar med min kurs i tid. Jag har inte heller hunnit sköta korrespondansen med nära och kära så bra som jag vill och dessutom har jag försummat bloggen. Skäms och fy!

Nu när allt det roliga är över och det är dags att komma in i rutinerna igen ska jag försöka ta mig tid att skriva lite mer frekvent på bloggen.