Sommarlov men vart är alla barn?

Jo de är på "summercamp" såklart!!

Jag kan inte låta bli att tycka lite synd om de Amerikanska barnen som aldrig bara får vara lediga.
Nu när sommarlovet äntligen är här ska de iväg på sina läger. Det finns massor att välja på både sova över läger, dagsläger, sportläger, seglarläger, klätterläger, Tai Kwandoläger, ja allt man bara kan tänka sig. Självklart är det svindyrt men det är inget som hindrar de Amerikanska familjerna från att skicka sina barn på läger i princip hela sommaren. Till och med Oscars kompisar som är stora är iväg på läger hela sommaren så han har ingen att hänga med.

Som tur var fick Elliot plats på ett läger där många av hans kompisar spenderar hela sommaren och där har han nu varit de senaste två veckorna. Han har haft kul men det har samtidigt varit ganska jobbigt. Han börjar redan kl 8.30 och då ska han ha med sig lunch. De har hållit till i en av skolorna här i Rye men har inte kunnat vara ute så mycket på grund av den otroliga värmen. Så i det stora hela har det handlat om att bunta ihop massvis av ungar med några ledare och stoppa in dom i skolans lokaler. För detta har vi betalat tusentals kronor och det är frågan om det har varit värt det?

Vi har ju som sagt betalat en massa pengar för att kunna bada i områdets pool också men där är ju inga barn på dagarna. Jag blir inte klok på det här systemet! Det värsta av allt tycker jag ändå är att Mammorna ändå är hemma, de jobbar ju inte så varför vill de inte ta hand om sina egna barn?? Alla har ju dessutom städhjälp, kemtvätt och inte sällan även en barnflicka. What the hell is going on in this country??

Nu ser jag i alla fall fram emot att bara vara tillsammans med mina killar. Det är skönt att ingen måste i väg, vi kan gå och mysa hela morgonen utan några måsten...

Pensionat Collins

Idag är vi så framme vid svärföräldrarnas 17:nde och sista dag här på pensionat Collins. Det har varit både trevligt, lite jobbigt, lite sorgligt men också lärorikt att ha dom här. Jag kan konstatera att om någonting så lär man sig väldigt mycket om sig själv när man bor tillsammans med andra människor som man vanligtvis inte bor med. Till saken hör att vi aldrig bott hos Pauls mamma när vi hälsat på i Newcastle. De enda gångerna vi bott tillsammans är de fåtalet, 2 eller 3 besöken hon gjort hos oss i Stockholm och då har hon inte stannat längre än 1 vecka.

På många sätt är Sheila och John som mina svärföräldrar heter väldigt enkla människor att leva med. De är lugna, stillsamma och väldigt tacksamma för allt vi gör för dom. Å andra sidan är dom lite tafatta och initiativlösa och blir därför sittande i min soffa väldigt mycket. Det stressar mig och får mig att känna som om jag måste hitta på saker åt dom. Eftersom barnen också är lediga blir det väldigt mycket matlagande, fixande och skjutsande hit och dit vilket gör att de senaste veckorna har varit de mest arbetsamma för mig sen vi kom hit.

Dessutom har dessa veckor bestått av mycket kring skolavslutning och andra sociala event så sammanfattningsvis kan man säga att jag har haft väldigt mycket kul men är helt slutkörd och behöver semester från detta hektiska hemmafruliv!!

Något som jag bara måste berätta om är Oscars skolavslutning eller Graduation som det heter här. När man slutar 5 an här lämnar man Elementery school och ska börja Middleschool och det firas med en stor ceremoni. Dagen innan skolavslutningen hade de glassparty ute på skolgården och på kvällen är alla föräldrar inbjudna då själva ceremonin är. Aulan var fint smyckad med glittergirlanger och massor av ballonger. Barnen var uppklädda; pojkarna i kostym och slips och flickorna i sina finaste klänningar. Skolans orkester och kör, vilket typ är alla barnen i 5 an sjöng och spelade och sen var det dags för en evighetslång radda av awards för än det ena och än det andra. Det var verkligen en högtidlig upplevelse och jag tänker att det åter igen visar på vilket stort allvar man tar barnens skolgång här. Även om jag tyckte det var lite överdrivet med alla awards(speciellt eftersom Oscar inte fick någon) så visar det barnen att det lönar sig att anstränga sig. Återigen ser jag på den amerikanska skolans ambitionsnivå med skräckblandad förtjusning...

Oscar fick som sagt ingen award men vi är omåttligt stolta över de skriftliga omdömmen han fick och efter att ha hört allt fint de vuxna säger om honom i skolan. Även Elliot fick fina omdömmen som visar att han utvecklats jättemycket sen vi kom hit. Bra kämpat killar!!!